Aftonbladet – 22 maj 1874, sida 3

Article Image
C. J. L. Almqvist såsom musiker. Känn faran, dödliget. af snillets gudalån! Kellgren. Almqvists natur var en kombination a gåtor som aldrig blifvit lösta; sjelf för nådde han det måbända minst. Hans lit teratur är rik på sädana; ej i stil, men innehåll. Den excentriska ande, som oupp börligen arbetade i hans inre, hänförde ho nom ej sällan till paradoxer, stundom bi sarra nog, dem hans rika fantasi dock ge romförde i bilder af beundransvärd poetisl lägring, gjutna i de djerfvaste former. Del ljupa mystik. som utgjorde ett innersta dra; ho8 denne märkvärdige ande, gaf honom el ufgjordt romantisk riktning, hvilken i för ping med hans originella uppfinning, han vefterhärmliga clair-obscur, framkallade dess: antasistycken, hvartill man fåfängt skal öka förebilder. Almqvist lästes med beundran, utan at lock bli egentligen populär: man hänförde: tf hans eld, men brände sig stundom derpå oan försattes i förtrollande nejder, mel ände sällan någon riktig hemtrefnad i dem ch bäst man med förtjusning följde han jerfva tankeflygt, fick man en dödlig skräck å han plötsligen afhöljde en vild jättege talt, som utan barmhertighet trampade un er fötterna all konvenans, al social regel fan vill i sin lektyr återfinlna sig sjelf oci in dagliga omgifoing, blott i en effektful jelysning, men man älskar ej att se gestal er, som alltför mycket öfverskrida ens ege nått, och framför allt vill man icke lyfta fver den normala dunstkretsen. Alla er sände Almqvists snille, men ej så mång: tände sig benägna att skänka honom sin: ympatier. Dessa elementer i hans litteratur återfin as ock i hans musik. Var då Almqvist musiker? Ean egde i rikt mått hvad flertalet a kickliga musici eger i ringa, och egde ingaste mått hvad äfven medelmåttliga mu iel ofta ega i rikt. Hans snille var stort lans talang var ingen. Han var predesti erad musiker, men blef det aldrig i verk. gheter; äfven i detta fall utgjorde han en rO:sats till det vanliga förhållandet. Men ni legåfvan förkåller sig icke stilla i sjä em; den manar till verksamhet, den arbetar iu uibrott, och får detta uppskjutande frö j vård, så växer det vildt; växa måste det.

22 maj 1874, sida 3

Thumbnail