Aftonbladet – 21 maj 1874, sida 3

de tankar; som. för ögonblicket regerade hans sinne. Med all tillbörlig aktning för ert kön, miss Molymux, tror jag likväl, att de flesta män, om de vore fullt uppriktiga, skulle erkänna, att de varma och oförderfvade känslor, med hvilka en ung dam träder ut i verlden, synbarligen ganska snart försvinna i sällskapslifvet, liksom guldet upplöses och förinta: i kungsvatten. Skall ni låta edert hjertaz ädla guld förslösas i den stora verldsmarknaden, er själs rika skatter gå förlorade i flärd och fkfänglighet? hviskade öfversten med ett sorgset småleende, då vagnen stannade och han hjelpte henne att stiga ur. Nej, aldrig! Ni tror så nu, men framtiden får utvisa det, fortfor Sabretasche. Då ni blir prinsessa af Hautesour eller hertiginna at Regalia, ler ni kanske inte mera så älskligt emot edra gamla vänner: Hon bleknade, de stera ögonen tfyldes at tårar; hon tänkte ofrivilligt på violblommorna, hon för några dagar sedan gifvit hanom; Ni är grym och orättvis, öfverste Sabretasche, sade hon förnärmad, Jag trodde er mera sann och god.a Jag är intetdera, inföll Sabretasche, med en för honom ovanligt sträf och hård röst. Fråga er mor om min karaktär och tro hvad hon berättar er, Jag önskar snarare att ni tänker för illa — enligt verldens utsago lär väl det knappast vara möjligt — än för väl om mig, Om er kan jag aldrig tro något ondt. Deruti gör ni orätts, sade Sabretarche allvarsamt. I detsamma inträdde modren och de Vigne. Ötfversten vände sig skrattande till dem och yttrade några skämt