Aftonbladet – 21 maj 1874, sida 3

inder skymta squarernas träddungar fram mel brilan husen, och längst bort i nordvest be ER gränsas den vackra utsigten af Fairmount et Parkens skogsklädda höjder. 1. Ehura Pbiladelphia är den stad inom unionen, -som är rikast på historiska minnen, finnas der dock endast få anmärkningsvärda ; föremål från dess tidigare dagar att uppehålla sig vid. Till dessa hörer Penns cotn. tage i Letitia street i närheten af floden, å hvilket lärer blifvit bygdt för Penns räkaning före hans ankomst till kolonien, och r-I kallas nu Penns hotell. Det är ett litet tvåvåningshus af tegel, ytterst tarfligt att a skåda, och har på framsidan öfver ett af första våvingens fönster ett porträtt af William Penn med årtalet 1682. Det ruw, som en gång beboddes af Penn, är nu för el vandladt till en ruskig källarsal, hvars hela möblemang utgjordes vid mitt besök af en elsmutsig disk, vid hvilken ett dussin negrer I förplägade sig med whisky och lagerbier. Det stora almträd, under hvilket William Penn afslöt sitt bekarta fördrag medindianerna, och som man kallat det tysta vitnet till ett fördrag, som aldrig blifvit besvuret och aldrig brutet-, finnes ej mer. Under mer än ett årbundrade var det för Phi ladelphiaboerne ett favoritnöje att under somrarne i grupper lägga sig i skuggan af s) dess väldiga grenar, tills det 1810 kullkastades af en storm, Stället der det stått är utmärkt genom en minnessten med denna På något afständ från den förut omnämnda Christ church ligger vid hörnet mellan r I begrafningsplats, rundtomkring omgifven af a Jen temligen hög tegelstensmur. Endast på ett ställe är denna till några alnars längd genombruten och ersatt genom ett jerngal ler, som tillåter en att se in på kyrkogår den, Kastar man en blick in genom gallret kan man på en stor slät sten vid foten af en hög hvitek läsa namnet: Benjamin Franklin, Under denna enkla sten hvilar den amerikanske statsmannen vid sidan af sin hustru. I närvarande stund är det, med anledning af det förestående jubileet, företrädeslvis vid det redan nämnda Independence Hall, republikens vagga, som uppmärksamheten är fästad, såsom det betydelsefullaste minnet från förflutna dagar, alldenstund det var der, som oafhängighetsförklaringen undertecknades, den första kongressen sammanträdde och Washington afgaf sin afskedsadress. Man har under de I senare månaderna der sammanfört till ett I högst intressant museum porträtter, möbler, handskrifter och allehanda artiklar, som Htillhört republikens grundläggare eller på , något sätt stå i samband med dess upp. komst och första historia, och möblemanget 1i kongressalen är bibehållet i samma skick I som det var vid den första kongressen. I Af alla unionens städer är detingen som Ji historiskt hänseende är af större intresse för oss svenskar än Philadelphia. Här slogo våra första utvandrare till Amerika ned sina bopålar och bär qvarstår ännu som lett minne af dem den svenska kyrkan, af Philadelphiaboerna sjelfve betraktad som deras måst vördnadsvärda minnesmärke från I stadens tidigaste historia. Källorna till en historia öfver svenskarI nes första koloni vid Delaware äro hufvudI sakligen Thomas Campanii beskrifning öfver I provinsen Nya Sverige (tryckt i Stockholm 1702), Israel Acrelii beskrifning om Isvenska församlingarna i Nya Sverige (Stockholm 1759), samt ett manuskript af Irev. A. Rudman, hvilket befinner sig i I svenska kyrkans i Philadelphia arkiv. Alla dessa äro ursprungligen skrifna på svenska I språket, men hafva senare blifvit öfversatta på engelska: Campanii af en dr 8. du Ponceau; Acrelii och Rudmans af dr Collin. De båda senare äro dock endast delvis öfversatta, och finnes den förstnämnda af dem intagen i Newyorks historical Societys handlingar. För närvarande är Acrelius emellertid under fullständig öfversättning och kommer att tryckas för Philadelphias historical Society. Såsom hörande till urkunderna för Philadelphias första historia hållas dessa arbeten här i högt värde. 8ocieten har äfven ekonomie-professorns i Åbo, Pehr Kalms, beskrifning öfver en på svenska vetenskapsakademiens befallning företagen resa i Norra Amerika, tryckt 1756 ; dock endast 2:dra delen. Jag har i anled-! ning deraf blifvit ombedd att meddela, det societeten skulle känna sig särdeles tacksam, om någon i Sverige ville till densamma l: insända första delen af nämnda arbete. : De nu anförda källarbeten hafva af den siste missionären dr Collins efterträdare i den fordna svenska kyrkan, rev. Curtis Clay, hvilken på mödernet härstammade från Sverige, blifvit begagnade för utgifvandet på engelska af svenska koloniens på Delaware annaler från 1636 till närvarande tid. Dessa annaler innehålla åtskil ligt, som bör vara af intresse för svenska läsare, Med säkerhet känner man ej, hvilka som först slogo sig ned på Delawares stränder, men det är konstateradt, att holländarne först togo östra stranden i besittning år 1623 eller 24 och der uppförde Fort Naesau, hvilket de dock snart öfvergåfvo. År 1631 kom en ny flock af kolonister öfver från Holland, men blef af indianerna nedgjord, och det var först år 1633 som holländarne fingo fast fot på platsen. Att dernäst svenskarne voro de första, som anlän de till Delaware och togo vestra stranden i besittning, är stäldt utom tvifvel. Fa hol ländare vid namn Usselinx fästade Gustaf Adolfs uppmärksamhet på fördelarne för Sverige af en koloni vid Delaware, men de åtgärder, som af honom vidtogos för en sådan, afbrötos af det tyska kriget och ko: nungens död. En annan holländare, Menewe, lyckades senare att intressera drottning Christina för saken, och antagligen ankommo de första svenskarne hit 1636 eller 1637, ty redan är 1638 började de vid Christina ereek, som ännu bibehåller åetta namn, uppföra ett fäste, hvilket synes af holländska kommendantens i Newyork protester af samma år. Den förste missionär, som kom hit öfver från Sverige, var en Reorus Torkillus, hvilken medföljde Menewe och kär dog 1643. Campanius säger om svenskarnes ankomst hit; När de aldra först äro komne seglande till detta landet, hafver det dem så lustigt och ljufligt förekommit, att de intet funnit något likare namn att gifva den orten, än att de densamma för dess ljuflighet Paradiset eller Paradisuddden kallade. De skuggrika träden och buskar: na äro der allestädes med fåglar uppfylda, hvilka med sina rara färger och mångahanda stämmor sin skapares lof härligen utbreda.s År 1642 ankom öfverstelöjtnant John Printz till kolonien ocn tog guvernörskapet öfver densamma. Med honom följde som prest John Campanins, farfader till den ofvannämnde Oampanins. Printz uppförde få FIP JE TFESNEE a Vv Dn AV IPERGRSAEN SIDE Sr I dl KN ) fi PO FORSS åh o6 tat Pa AL DRG fn BA rät bt RR mh rr RR RR dd DD tt DB h-— —-— AD om Mit na ig dar HS Ra ön j trär Dt