Aftonbladet – 18 maj 1874, sida 3

ungdomens. gudagnista i hans själ, än för nedringen; sjelfförebråelserna och de för. vecklade passionerna inom honom nu ej Den tidning vi bringade henom satte ; nan på hans tröstlöshet; ehuru Sabretasche på det mest varsamma och milda sätt meddelade: sorgeposten, trodde vi dock att den skulle döda honom. Han vacklade som en drucken, läpparna blefvo blåbleka öch under den gräsligaste ångest höjde han händerna öfver hnfvudet, titropande med förtviflavs hesa, ibåliga stämma: sMin Gud!,.. det är jag som dödat hen nel Detta var allt han sade, Mellan hvilka qval han slets under de nätter han vakade vid den vördade modrens stoft, vet ingen. Han bar sin smärta tyst och en: sam; men de bärjningar, som spårades i hans yttre väsende, gåfvo tydliga vitnesbörd om huru djupt ban ångrade sin vanvettiga :passion och huru mycket han led af dess sorgliga följder. ÅA raskt sig göra lät, tog han transport till.—th husarer ochafseglade till Scinde. Med undantag af öfversten och mig ville han ej återse någon af sina öfriga kamrater. Verldens dom är lätt, då den drabbar oss oförskyldt; men den blir en tung börda, då våra egna handlingar ställa oss som dårar inför medmenniskors bedömande. Han uppdrog åt Sabretasohe att anordna hustruns affärer, öch öfversten lyckades ut: verka att hon, mot ett årligt underhåll af 2000 pund, skulle lemna England för att aldrig dit återkomma, Frefusis antog an: budet och lefde ett lysande och sorgfritt lit dels i Paris, dels vid de förnämsta badorterna. Genom hvilket mirakel hon undergått en så stor förändring, skaffat sig en visserlix gon ytlig, men dock ej ringa uppfostran