Aftonbladet – 16 maj 1874, sida 3

ska området och tycktes vilja antyda, att utskottet tagit dessa svårigheter väl myc ket lättvindigt. Hvad sjelfva förslaget vid: komme, så hade, yttrade han, hr P. Olsson sagt så många och så stora sanningar, att föga äterstode att eäga. Han ville dock söka att lägga något dertill och uppläst derpå några utdrag ur den kungl. propositionen, hvilka han ansåg uttrycka äsigte: så riktiga och så vigtiga, ätt man ej borde uppoffra dem för af ntskottet uttalade, i hel: annan riktning gående. Han framhöll ock, att af 26 enskilda banker, hvilkas hbsig:er i fråga blifvit inhemtade, hade 9 svarat et obetingadt nej, 6 ett obetingadt ja och de Ateratende 11 förklarat sig vilja inlöss med guld så länge riksbanken gjorde det. Han betonade dessutom, att erfarecheter icke visat den ringaste olägenhet af att de enskilda bankerna fått inlösa sina sedlar med riksmyntssedlar, samt att en kris skulle medföra lkngt svärare följder, om de enskil: da bankerna vore skyldiga att inlösa sins sedlar med guld, än med riksbankens sedlar. Han yttrade slutligen såsom sin åsigt, att förslaget stode i strid med andan af ? 72 RB. F., och att man ej i fäderneslandets iatresse skulle kunna bifalla förslaget. Mot förslaget uppträdde likaledes hr C, Ifvarsson. Han ansåg visserligen att principen var riktig, men, sade han, fråga är om tiden nu är lämplig. Tal. framhöll myntverkets oförmåga att lemna tillräckliga qvantiteter mynt, ville göra borttagandet ät Femmor och Tior till vilkor för genomförandet och stannade vid detresultat, att man borde tänka sig närmare för och se tiden an. Hr Schultz deremot gladde sig öfver det resultat, bvartill utskottet kommit, och sökte under loppet af sitt anförande att bemöta en del at de invändningar hr P. Olsson gjort mot detsamma. Farhågorna, sade han, att riksbankens metalliska kassa skulle komma att alltför mycket sänkas, behöfde icke vara så stora, ty de enskilda bankerna skulle otvifvelaktigt under de goda tiderna sjelf va importera guld och konsolidera sin ställning. Han framhöll, att så redab skett och att det således efter all sannolikbet skulle komma at ännu mera ega rum, om den föreslegna ändringen blefve lag. Mot hr Olssons skildring af de förskräckliga vådor, för hvilka den allmänna rörelsen och riksbanken skulle bli utsatta i händelse förslaget ginge igenom, åberopa de tal. yttranden af gamla erfarna bankmän från medkammaren, hvilka alla voro af den åsigten, att vådorna skulle bli inga. För sin del kunde tal. ej inse, att man kunde lägga en bättre grund för sedelutgifningsrätten eller genom lämpligare medel få guldmynt ett cirku!era, än de vu föreslagna. Och då sådane män som Dufva, Wallenberg, Stjernblad och von Schwerin tillstyrkt förslaget, borde man ega rättighet att antaga det vara välbetänkt. Nu vore ock tider inne att börja genomföra det; ty skulle man dröja och under tiden bevilja nya oktrojer, då ficge man vänta länge innan det blefve genomföråt. För bifall talade likaledes grefve Posse. Han ansåg betänkligt att uppskjuta frågan, ty man kunde icke vänta sig en tid, så gynsam för lagstiftning i detta afseende, som den närvarande. Han hade vidare fan nit de mot den föreslagna förändringen framstälda skälen så grundligt! vederlagda, att föga vore för honom att tillägga. Och för öfrigt kunde alla dessa skäl ej uppväga fördelen af att såsom grundval för sedel ntgifningsrätten ha guld, hvadan han yrkade bifall. Sedan derefter ordet innehafts af hrr Heggström, som ytkade bifall; Boman, som bland annat gaf den upplysningen — ho nom meddelad från fullt tillförlitligt håll — att det nya myntverket, till hvilket riksdagen lemnat anslag, kan lemna mera guldmynt än de 1875 nyoktrojerade bankerna behöfva; P. Nilsson i Espö, Jöns Rundbäck och Lundström, bvilka alla i korthet yrkade bifall, samt Uhr, som yrkade afslag på den grund, att det föreslagna stadgandet vore ett försök att lönnmördav 72 R. F.. förklarades diskussionen slutad. Vid derefter anstäld votering biföll kam maren — såsom vi hunno att i en delat onsdagenumret meddela — med 98 röster mot 57 den föreslagna ändringen. Kl. var nu 3 och förmiddsgssammanträdet afslöts. (Forts.) Vid början af kamrarnes sammanträden i dag kl. 12 f. m. företogs en gemensam vVotering, genom hvilken riksdagen, med 150 röster (81 i Första, 69 i Andra kammaren) mot 99 (11 i Första, 88 i Anvdra) beslöt att det äj sjette huöfvudtiteln tppförda reservationsanslaget till lättnad för skjutsningstungan der den genom entreprenad bestrides och är särdeles tryckande, må till 175.000 kr. förhöjas. — Minoriteten röstade för bifall till följande förslag: dels att, der landstinget funnit skäligt bevilja aller i följd af landstinget liggande skyl lighet nödgats anslä medel för skjutslegans nedsättande, hälften af det sålunda utgifna belopp må efter K. M:ts pröfning landstinyet af statsmedel ersättas; och dels att till 174.500 kr. förhöja det å sjette hufvudtiteln nu gällande riksstat uppförda reservationsinslag till lättnåd för skjutsningstungan, ler denna är särdeles tryckande.