Aftonbladet – 15 maj 1874, sida 2

gen är sälunda redan härdt spänd. Denna vailag bekämpas både af radikalerne och bonapartisterne, af de förra emedan den fråntager tre millionar fransmän deras val rätt och af da senare emedan den faktiskt till spillogifver grundsatsen om den allmänna rösträtten. En annan ytterst vigtig lag, som kommer att framläggss, är den som rör bildandet af en första kammare. Här konimer egentliga tvietepunkten att utgöras af det stadgande, som rör den verkställande maktens öfveråyttande i händelse af Mac Mahons död eller vid septennatets slut. Enligt lagen skulle presidenten i första kammaren Gfvertaga makten och utöfva den, tills nationalförsämlingen hunnit besluta om densamma, hvarigenom hon sålunda komme att fungera som konstituerande församling. Af telsgrammen erfar man att den moderata högern och högra centern beslutit att understödja regeringen; men härigenom erhåller hon dock icke någon majoritet. Den första voteringen under sessionen rörde besättandet af presidentslatsen, hvarvid Buffet äter blef utsedd, Betecknande för partianimosiieten i församlingen är att ven stern icke deltog i detta val. Om den politiska ställningen i Frankrike för öfrigt meddelar en korrespondent till Daily News en orienterande uppsäts, hvilken under nuvarande kritiska förhållanden är af det intresse, att vi anse ors böra meddela den guns Denna uppsats är af följande lyslse: På hvilka krafter kan kabinettet räkna, då den nya sessionen börjar nästa vecka? Dess majoritet befinner sig tydligen i ett tillstånd af upplösning. Bonapartisterne hafva affallit till följd af Vallagsförslagef, hvilket utesluter tre millioner valmän och upphäfver grundsatsen om allmän rösträtt, denna första artikel i den imperialistiska trosbekännelsen. De måste för öfrigt protestera mot ett försök att upprätta en regelbunden styrelse, till och med för den korta tiden af sju år, såsom inkräktande på deras pretendents rättigheter. Detta sista skäl är af ännu större betydelse för legitimieterne, hvilkas tronkandidat på grund af sina femtiofyra är icke lika väl kan komma ut med att vänta som en adertönårig pojke. Här ha vi sålnnda två grapper, som måste strykas från listan öfver den ministeriella majoriteten, nemligen legitimisterne och bonapartisterne. De senare representera omkriog tjugu röster. Legitimisternes antal är svårare att bestämma, enär rätt många af dem blefvo missnöjda med grefvens af Chambord bref och svalnade i sin tillgifvenhet för denna högst opraktiska person. Septennatets konstituerande skall nu blifva pröfvostenen för deras tillgifvenhet och mer än en skall tveka innan han för sju år slår igen dörren midt i ansigtet för den lsgitime monarken. Jag skulle derför svårligen våga ingå i någon beräkning af de förluster, som kabinettet kan vänta bland sisa rojalistiska anhängare, om jag icke från tillförlitlig källa erfarit, att dessa gjort sig den mödan att samla skriftliga protester mot hertigens af Broglie sätt att gå till väga, ceh att de berömma sig att ha erhållit fyrtiosju underskrifter. Om detta rykte är grundadt, kommer summan af affall på de ministeriella bänkarne att utgöra mellan sextio och sjuttio, hvarigenom ksbinettet zålunda kommer att befinna sig i uppenbar minoritet. Det är derför icke nnderligt, att ministeren under dylika förhållanden söker att åvägabringa en öfverenskommelse med venstra centern och att vinna den för septennatet. Ni bör dock icka sätta mycken tillit till tidningarnas berättelser om formliga möten mellan ministrarne och ledarne af venstra centern. Jag tror ej, att några positiva underhandliagar kommit till stånd, emedan man redan vid första ouverturerpa märkte attföga var att boppas af dem. Hertigen af Decazes, till exempse!, hade tillfälligtvis sammanträlfat med Dufaure, men vid hans företa försök att rekognoscera terrängen, fann han ett motstånd, hvilket visade huru onyttiga vidare försök skulle vara. Dufaure uttryckte sitt bealut att aldrig ingå i ett kabinett, af hvilket hertigen af Broglie vore medlem. Enligt hans åsigt hade hertigen af Broglie komprometterat sig genom sin oförmåga, sin j brist på sympati för folkets sträfvanden och den bitterhet han inlagt i sitt behandlingssätt at offentliga personer och frågor. Han hade dessutom gått bonapartisternes ärenden och hans oförståndiga politik hade gifvit dem en betydelse och gjort dem till något för närvarande eå farligt, att ingen för sex månader sedan skulle ha trott något sådant vara möjligt. Intet förbund vore tänkbart med en sådan man, isgen underhandling kunds ens inledas, så länge han vore i kabinettet. Jag har grundade skäl att tro, att ministrarne anse detta som en oåterkallelig dom. Obenägna att öfvergifva herigen af Broglie, tyckas de i synner het vara angelägna om att bereda sig en så hygglig reträtt som möjligt, Derax efterträdare äro i detta fall tydligen bestämda. Marskalk Mac Mabon skall vid sitt val af minister tydligen försöka att hålla sig inom gränserna för den närvarande majoriteten. Hans nya kabinett skall komma att bildas at personer, som hälla sig på utkanterna af kögra centern, och hvilkas namn hafva en bättre klang än hertigens af Broglie, shuru de vanligen rösta med honom. Hr le Goulard och hertigen af Andiffret-Pasunier höra till denna klass och de skola sannolikt bli uppmanade att egna -marskalzon förmånen af sina talanger och inflytanle, hurudana dessa än må vara, Möjligen skall man också kunna förmå hertigen af DEcazes att ingå i den nya administratioten. Af alla medlemmarne i det närvarande kabinettet är han minst komprometterad i hertigens af Broglie galna politik. Hertisen af DEcazes är son af den ryktbare statsnan, som höjdes till makten och eit hertiglöme genom Ludvig XVIILs personliga vänskap. Minister från 1815 till 1820, använde favoriten sitt inflytande att underrycka den tiders ultraroyalistiska reaktion, nen föll för sina fienders planer, då herti sens af Berry mord försåg dem med vapen not honom. Hans son, som nu är omkring yrtiofem år gammal, var främmande för der olitiska lifvet tills valen är 1871 gaf hoiom en plats: i den närvarande nationalför amlingen som deputerad för Gironde, Han illhörde under kejsardömet den lilla skara tf orleanistiska oppositionsmän, som icke unde fiona något utrymme för sitt verkamhetsbegär och intet uttryck för sitt hat ill den kejserliga regimer utom i pressen ch salongerna. Hertigen at D6cszos är ngen talare och är icke heller utrustad med ågra särdeles lysande gåfvor, men han har vad man kallar sinne för politiken; han är woderat i sina åsigter, försonlig, beredd att ppoffra teorier, om icke grundsatser, för egeringens kraf, hvarjsmte han eger känneom af menniskor och förstår konsten att ehand!a dem. Han var en af de verksamiaste upphofsmärnen till konspirationen ot Thiers och en af de mest -nitiska berämjarne af fusionen mellan de båda grearne af den bourbonska ätten. Etlter att ll belöaing för sin andel i dessa transakoner ha blifvit sänd till England som mbassadör, ingick han i det närvarande sbinettet vid dess bildning förliden Novem av ällkatttn Om RENAR BL AR AR AR