Aftonbladet – 12 maj 1874, sida 3

Det är ett utmärkt huss, sade hr X till sina bekanta, hvilket egentligen va enfaldigt sagdt, ty ban kände på dethel icke huru hans hus var beskaffadt, men ha! skulle säga något, tyckte han. Ett utmärkt hus? sade hr Y. Pah Det tror jag knappt, men jag ger er tio tusen i afträde. Nej, nog skall jag hafva femtontusen om jag släpper af det, svarade hr X. me på skämt än allvar. Ni får edra femton., utropade hr Y. hvilken vardt het. Hr X. stoppade de femton i fickan oci gick att köpa ett annat bus, på hvilket har inom-få dagar hade förtjent tjugotusen kro nor, som satte honom i stånd att köpa et tredje, hvilket på en vecka inbragte bonon tjugofemtusen kronor. Då fick verlden ögonen öppna och fan att hr X. var mycket skicklig, en riktig! genomdrifven affärekarl. Så snart han köp ett hus, täflade man om. att bjuda honom storartade summor för att kan äter skulle afstå det till en ny köpare. Nu är hanrik Det är så det går till. Men emedan andra sett huru hr X. vunnit sin rikedom, vilja alla göra på samma sätt, och så har en kapplöpning kommit i fart för att få köpa hus, Inga pris kusna vara för stora. Det hugs, som i går betaltes med hundratusen kronor, betalag i dag med hundratjugofem. kanske hundrafemtiotusen, ochi morgon har priset stigit ytterligare. Det är ej fråga om hvad egendomen egentligen är värd, utan till hvilket sagolikt pris han kan uppdrifvas för tillfället. Allt det der hoppas man taga igen på hyror, hvilka naturligtvis kunna stegras huru högt som helst, ty bostadsbristen anses utan slut, eller ock säljer man huset igen och förtjenar stora summor. A:ska huget såldes i går för tvåhundratusenl berättar en person. Orimligt dyrt! Men då har jag lust att gifva trehundratusen! utropar en annan. Fyra... rej, few... hvad som helst, blott jag varder egare deraf!, Oeh så rusar man i väg för att köpa huset... Det är sådant som kallas svindel och onekligen är ett slags delirium, till och med maniacum, hvilken funnits uppträda med vissa mellanskof. Sedan åren 1856 och 1857 har man icke sett många tecken der. till förr än nu, men vanvettet kommer otvifvelaktigt att sluta på samma sätt, som efter det sistnämnda året. Gången af sådana farsoter är allt för väl känd för att hvar och en, som ej sjelf deraf angripits, icke skulle kunna förutsäga huru det skall siutas. Ett och annat tecken antyder redan nu att slutet kanske ej är så ofantligt långt borta. Galenskapen har visat sig äfven på annat håll än i hussvindel, och det behöfs sannolikt ej mycket förr än alltsammans står på hufvudet. Men det rör icke plebejerna, som redan då lemnat Aventinska kullen och slagit sig på allvar ned på det heliga berget.