Aftonbladet – 12 maj 1874, sida 2

STOCKHOLM den 12 Maj. Om modersmålet såsom ämne för muntlig pröfning i afgångsexamina vid elementarläroverken. Ehuru vi förut vid fere tillfällen påkallat våra läsares uppmärksamhet för denna vigtiga fråga, nödgas vi dock äfven i dag, af förekommen anledning, återkomma till densamma. Såsom förut är nämndt, blef den af herr Jonas Andersson i Häckenäs väckta motionen om ändring i afgångsstadgan efter en synnerligen intressant och lif. lig debatt utan votering bifallen i Andra kammaren och derefter remitterad till behandling af Första kammaren, hvilken hänsköt frågan till sitt tillfälliga utskott, hvilket nyligen, efter nära två månaders dröjsmål, till vår öfverraskning framkommit med ett utlåtande, i hvilket utskottet tillstyrker Första kammaren, att icke biträda Andra kammarens beslut, Detfåtaliga utskottets betänkande åtföljes dock af två reservationer, neml. af herr von Koch, som, efter en ganska atförlig motivering, tillstyrker, att Första kammaren må instämma uti Andra kammarens beslat, samt af herr von Geijer. Rättvisan och billigheter i motionärens yrkande, den glänsande framgång saken hade i Andra kammaren, af hvilken man dock kunde hafva något slags anledning att frakta motstånd, och det grundliga sätt, hvarpå gjorda invändningar der vederlades, stärkte oss i den öfvertygelsen, att förslagets seger var gifven. Visserligen innehöll en här utkommande tidning en artikel, i hvilken kammarens beslut ogillades, reen då de deri framställda anmärkningarna icke vitnade om någonting annat än oklarhet i uppfattning och bristande sakkännedom, ansägo vi oas icke hafva skäl att upptaga dem till vederläggning, i synnerhet som alla andra tidningar — och de voro många både i och utom vårt land — hvilka ytt rade sig i ämnet, med värma understödde motionen. Första kammarens tillfälliga utskott fann emellertid ett skäl — ett besynnerligt och ohållbart skäl — för sitt afstyrkande. Då frågan om genomgripande förändringar i undervisningens ordnande vid rikets elementarläroverk så nyligen som vid sist förflutna riksdag utgjorde föremål för riksdagens behandling, enär i anledning af de då fattade besluten några åtgärder redan blifvit af K. M:t vidtagna och andra förberedas, vore det icke lämpligt att nu ånyo upptaga samma (?) fråga och genom underdånig skrifvelse söka åstadkomma rubbning uti en redan i verkställighet. satt undervisningsplan, hvilken rubbning, om åen ock endast afser en särskild punkt, likväl rörer en sådan som på hela planen utöfvar ett omisskänneligt inflytande. Frågan skulle således ej längre vara öppen. Till en början erinra vi härvid om ett yttrande af hr Kolmodin, i Andra kammsren: om frågan icke är öppen, så får jag vördsammast yrka, att frågan må öppnas å nyo, ty för svenska språket mkste, när så fordras, dörren öppnas, och vi bedja att få instämma i detta yrkande, För öfrigt skulle det vara oändligen intressant att få veta, när frågan stäpgdes. Hr ecklesiastikministerp, som bäst känner till denna sak, förkla. rade, att han i principen är alldeles enge med motionären, att den nya läsordning, som redan blifvit bestämd för de trelägsta klasserna icke behöfver rubbar, stt svenska språkets upptagande bland ämnena i den muntliga pröfningen icke heller behöfde medföra några förändringar i den nya tilltänkta läseplanen i dess helhet. Man fick vidare veta, att hr ecklesiastikministern för sin del anser svenska språket böra få det främsta rummet i afgångsexamen. Etter hans åsigt bör detta likväl ske förstiframtiden, då de ynglingar, som nu i skolans lägsta klasser börjat inhemta undervisning efter en förändrad läsplan, blifva färdiga att taga nämnda examen, Nu erinra vi först och främst derom, att Kongl. Maj:t ännu icke gifvit något bestämdt löfte att på ifrågavarande sätt se svenska språket till godo, och att således ett uttalande till ämnets förmån från riksdagens sida alldeles icke må anses obehörigt eller obehöfligt. Vidare kan spörjas, om icke möjligen redan om t, ex. ett eller två år — om brådstörtad ändring har aldrig varit fråga — modersmålet skulle kunna slippa den ofördelaktiga undantags ställning, i hvilken det nu befinner sig. Hr scklesiastikministern tyektes icke hysa någon annan betänklighet i detta fall, än att tiden för den muntliga examon blefve för Enapp, om under ru varande förhållanden ett nytt imne tillkomme, hvarigenom förhöret i dess holhet skulle taga sig ännu obetydligare ut, än som nu är förhållandet. Denna invändBing upptogs emellertid af en annan talare, som påpekade, att det ju icke är oundgängligt, att ständigt samma ämnen skola företomma i detta muntliga förhör. Cheten för scklesiastikdepartementet kunde ju närmare ;xamenstiden hvarje år bestämma, att än let ena, än det andra läroämnet finge utgå ir den muntliga examen. Derigenom. förekommes den olägenhet, hvarom statsrådet Wennerberg talade, Vi för vär del kunna ej finna, att något slags skadliga rubbningar skulle uppstå, om svenskan upptoges i den muntliga afgångssxamen; sakens motståndare i Andra kammaren förmådde icke heller uppvisa någon förnuftig grund för sina farhågor. Det skall blifva af stort intresse att förnimma, om majoriteten i Första kammarens tillfäliga utskott gjort någon dyrbar skäl-fångst, Så väl inom riksdagen som utom denamma har för öfrigt andragits en hop beänkligheter mot nu ifrågavarande motion; ri hafva dock icke bland dem fannit näsan