Aftonbladet – 11 maj 1874, sida 3

ningen uppgår väl till ett par millioner, Afkamelior antagas tillsammans 20,000 åtgå, af hvilka nyssnämnde handlande ensam använder 8000; vidare förbrukar ban 10,000 liljekonvaljer (tillsammans omkring 200.000), omkring 10.000 hyacinter (tillsammans bortåt 650,000) och 10,000 crocus, tulpaner, tacetter och dylikt (tillsammans omkring 300,000). Man finner således, att ganska betydliga kapitaler sättas i omlepp. Hvarifrån komma alla dessa blommor? är väl en fråga, som mången skall göra. Största delen af dem oålas i värheten af Kjöbenhavn, men en del af dem förskrifves äfven utifrån. Det finns flere stora handelsträdgårdar i Kjöbenhavns grannskap, der man sysselsätter sig med att uteslutande odla en eller annan art af dessa växter, och såsom ett kuriosum i detta afseende kan anföras, att denna odling af blomsterväxter så till sägandes en gros har medfört en betydlig prisstegring på hästgödsel. Bland de blomsterväxter, som införskrifvas, kommer bland annat en stor mängd törnrosor från Nizza, och föratt de skola uthärda den långa resan utan att skadas, äro de inpackade med synnerlig försigtighet; lådan är pyramidformig. så att man under transporten är nödsakad att låta Henne stå på på bottnen; insidorna äro fodrade med bomull, och från öfversta spetsen hänga törnrosorna ned, fastgjorda vid ståltråd och så tätt som möjligt, men likväl så, att de ej vidröra hvarandra. Medicinskt. Koppgiftets fortplantning. I Centralblatt fär die medicin. Wissenschaften meddelas följande försök, som doktor W. Zilzer an stält med markattor för att utröna, på hvad sätt den så smittosamma koppsjukdomen sprider sig. En qvantitet af 3 eller 4 grammes blod från ett fall af mycket svåra koppor och ungefär lika mycket var ur de just då mognande bölderaa i ett lättare fall af koppor formades tillsammans med inkråmet af ett bröd till små kulor. Härmed matades de båda markattorna; båda förblefPå den fklipptes tio dags len enas rygg afklipptes tio dagar senare håret på en liten fläck, utan att huden sårades. På denna fläck lades med koppvar indränkt linneskaf, hvilket i omkring tre timmar fick ligga qvar skyddadt under ett urglas; derefter borttogs alltsammans, och stället tvättades. Icke heller här upfkom smitta. Samma markatta ympades 12 dager derefter med färskt blod från ett häftigt fall af koppor medelst flere stick i ryggen och på lårets insida. På sjette dagen efter inympningen började temperaturen hastigt stiga och var till elfte dagen febersaktig; djuret förlorade matlusten, hvil ken dock på nionde dagen återkom. På svam sen, på ryggen, på insidan af låren och på svalgets slemhinna utvecklade sig koppbölder. Till det sista försöket användes en stor mängd lossnade Koppar och små linnelappar, som voro inbyrda med blod och var från flere sjuke. Dessa massor fylldes i små tyllpåsar, lades i buren och Omskakades mycket ofta och starkt; en li en med samma massa fylld ståltrådskorg gafs åt markattan att leka med. Djuret sjuknade på 15:e dagen derefter med samma symptomer som den föregående markattans. . Doktor Ziilzer drager at detta försök följande slutsatser: De koppsjukes blod är smittosamt. Smittan uppstår icke genom matsmältningsapparaten och sannolikt icke heller genom den o: je huden. Deremot öfverflyttas sjukdomen genom inympning och genom respirationsluften, när denna vå tillräckligt impregnerad af sjukdomsFolknöjen. Akta amerikansk sport. Bland de många Kroppsöfningar. som höra till ameriktnernes förlustelser, finns väl ingen, som är så originel och bizarr som ett slags kapprodd, eller hur man skall kalla det, med gäss. Farkosten består af en vanlig vattenså, som drages af ett spann af 6 gäss. Körsvennen sitter nedkrupen i sån, och gässen ha sina halsar instuckna i hvar sin ygla af mjukt läder, vid hvilken draglinorna äro fästa. De draga således Tagofär på samma sätt som hästar draga medelst lokor. Körsvennerne särskiljas genom den olika färgen 1 deras ylleskjortor, högra handen hålla de ett längt, smalt och böjligt spö, hvarmed de mana på sina dragare, och med den venstra hålla de en kort åra, som gör tjenst såsom styre. Skådespelet är ytterst komiskt: gässen arbeta med fötterna och slå med vingarne, den ovanliga farkosten svänger och kränger på ett högst oroands sätt; mannen i denna anstränger sig af alla krafter dels för att hålla jemnvigten, dels för att med spöet jägta på gässen. Naturligtvis äro skeppsbrott icke sällsynta; men såarne åtföljas af en båt. som fiskar upp de förlista. På stranden gren åskådarne uppmuntrande rop, uttrycka sin glädje eller förargelse, hurra eller svärja, allt efter som de ha utsigt att vinna eller förlora sina vad. Detta sl sport är icke så grym som målskjutningen på dufvor, men mycket roligare både för de deri deltagande och för åskådarne är den utan tvifvel. Arkeologiskt. Egyptisk fornforskning. Den bekante tologen-von Brugsch, som vistas i Kairo, har nyligen författat en afbandling om andra Mosebok eller den s. k. exodus, hvarigenom nya synpunkter tyckas or sig för åtskilliga arkeoloviska frågor. enom hieroglyfiska inskrifter har man kommit till den slutsatsen, att staden Tanis äfven kallades Ramses, och v. Brugsch tar bevisat, att den farao, under hvilken Moses efde, var Ramses II, och att hans son och efserträdare Menestaha var faraon i exodus. Nära Casius-berget i det nordöstra Egypten fanns forlom insjön Serbonte, som under vissa vindförrållanden var utsatt för störa öfversvämningar rån hafvet. Här var det, som Artaxerxes periska krigshär omkom på samma sätt som den ptiske konungens krigshär, och von Brugsch påstår, att denne sistnämnde äfven omkom der, under det han förföljde hebreerne. Han anmärer, att -Röda hafvet nämnes blott en enda sång i Moses sång, hvilken enligt hans påstående författades långt efter händelsen, under det tt eljest i andra Mose boks sanna historiska verättelse det endast talas om hafvet, hvilket var Medelbafvet. När man utgår härifrån, förvinna alla svårigheter vid tolknin; af bibelns verättelse om utvandringen från igypten. Det rar icke vid Memfis eller Heliopolis, som israeiterne samlades för att gå öfver Röda hafvet ller genomvandra saltsjöarne på vägen till öknen ch det heliga landet, utan vid Tanis, der Ram. ses regerade, och hvarest Menestaha dref dem ill förtviflan. Från denna förutsättning argunenterade von Brugsch vidare och har nu ingen vårighet att förklara en mängd lite ska eckningar, som hittills ha förefallit dunkla. Sin ufhandling har han till en början uppläst i ett vetenskapligt sällskap i Kairo, der hans teori ått flere lärde män till anhängare, och afhandingen skall snart utkomma af trycket. .Den lärde ranske tologen Marietie är fullkomligt öfrerens med Brugsch häri.