Aftonbladet – 8 maj 1874, sida 3

gyllene dagen och: drömde öfver de blånande kullarne; de stora palmträden hängde slokande blad, jaguarer och tigrar sträckte sig makligt i. det höga gräset, de lysande papegojorna och paradisfåglarne gömde sina hufvud under granna vingar och hela na turen uti denna ostörda enslighet tycktes slumra; äfven den breda floden låg såsom ett silfverband, lugn, spegelklar och glänsande, liksom hvilande i sitt snabba lopp emellan sin vagga bland bergen och sin graf i oceanen. Stillbeten och lugnet voro oändliga, men menniskornas passioner ra sade — och när hvila väl någonsin de? ooPå en slätt emellan väldiga skogar och ogenomträngliga snår utkämpades en het strid mellan en afdelning engelskt kavalleri och Beloochee-infanteri. . Solen göt sin förtärande eldflod öfver den vilda scenen; europ6ernas blixtrande sablar och hvita hufvudbonader bröto märkligt af emot infödingarnes brokiga turbaner och mörka sköldar, under det skogens heliga tystnad stördes af vapenklang och ursinniga stridsrop. Bergsboarne hade öfverraskat och kring ränt den engelska truppen, under det den i fredligt mak marscherade från en garnison till en annan, och striden blef lika häf. tig som den varit oväntad. Infödingarne svärmade i legioner omkring den lilla tappra skara, som bestod blott af en handfull hu sarer under befäl af sin major, för hvilken fruktan icke fanns ens till namnet, en man med eld i sina ådror och ett hjerta af brons. Lugn som öm han varit på en parad, kämpade han sig-väg fram med säker blick och kraftig arm. Infödingarnes svärd blixtradeoskadliga honom förbi, under det hvarje hugg af hans långa sabel-klöf en turban och blandade ogårens blod med dess brokiga