Aftonbladet – 8 maj 1874, sida 3

Konvulsiviskt fattande hennes händer, höll han henne på afstånd ifrån sig, betraktade med en vild blick hennes ansigte drag för drag, linie för linie, och stirrade på henne som hade han varit under intrycket af en förfärlig synvilla. Hon såg med isköld på nm tillbaka och log ett djefvulskt sm öje: Granville de Vigne! Känner du mig nu?x Han fasthöll benne krampaktigt och kunde ej slita sina ögon från den förfärliga åsynen. Allt blod försvann från hans ansigte och lemnade det dödsblekt, han stod stirrde och orörlig, som hade han af den gräsliga upptäckten blifvit förstenad. Hon brast ut i ett kort, hexlikt skratt, som ljöd hemskt i den andlösa tystnaden omkring dem. Ja, Granville! min fordne äskare, nu är jag af ditt fria val och enligt din egen vilja din lagliga husträ. Mins du den stackars flickan du skrattade åt, mins du den som: mardag jag svor dig hämnd och du hånlog åt mig. Kommer du ihåg det, min make! Inför hela denna betitiade, högförnäma och andryga samling af folk skall jag taga min hämnd, för att den skall bli så mycket mer fullständig. Jag har ej ro att vänta eller att länge bespara dig denna nesa — jag afstår från min egen ära, för att så myc ket grundligare få kränka din, Alla böra oss, hela denna lysande slägt, som så länge och så fruktlöst sökt hejda dig i din galna passion; de se dig nu, för alltid vanärad i deras och dina egna ögon. De skola göra; hvad du sjelf aldrig hade gjort, gå ut kring verlden uck förtälja, att du, den siste. ätt lingen af den högättade Vigneslägten, gif. vit ditt ärfda gods, din ära, djn framtid, din moders hopp, din faders namn — detta stolta pamp, som du senast i går berättade