Aftonbladet – 8 maj 1874, sida 3

tillika föreslagna förhöjningen ingingo ifrå gasatta tillökningar af mer än tre anslags poster. De betydligaste torde vara de vä behöftiga lönetillökningarna för amanuen serna vid statens historiska museum. Då emellertid K. M:t icke proponerade Iriksdagen den omflyttning i anslagen elle: den förhöjning, som akademien begärt, så torde man utan fara för misstag kunna an taga såsom skäl dertill, att någon definitiv lönereglering kunde till denna riksdag fram läggas lika litet för antiqvitetsakademien som för andra institutioner. I stället be gärdes dyrtidstillägg samt extra staten oför ändrad som förut. När således staten i sin helhet nu lemnades orubbad, så vill det synas ins., att en utbrytning af frågan om en förhöjning i anslaget till trycknings kostnader, oafsedt andra skäl, desto mindre kunde vara nödig, som K. M:t torde funnit medel och utvägar att lemna en sådan anslagsförstärkning för 1875 eller till dess äfven de öfriga petita i ett sammanhang regleras i staten. Särskildt kan man anmärka, att ett i extra staten inbegripet f. d. amanuensarvode af 1000 kronor är odisponeradt för år 1875. Men voro för öfrigt sakförhållandena så klara, att, när akademien ingick med sin förenämnda skrifvelse den 5 November 1873, behofvet af tryckningsanslagets förhöjning å ordinarie stat kunde noggrant beräknas? Den brist, som vid afslutandet af samma ärs räkenskap visat sig, var då icke fixerad eller känd; och under de närmast föregående åren hade ingen brist företett sig. Men vigtigare äro några andra omständig heter. Att utgifterna under åren 1872 och 1873 varit vida större än förut, det finner man. Tyngst väger härvid hr riksantiqvariens utgifna myntverk. Då emellertid en sådan utgift väl icke torde årligen förekomma, så synes denna utgift vara jemförlig med sådaua af större betydenhet, för hvilka t. ex. vetenskapsakademiea begärt och erhbllit särskilda extra anslag, Man behöfver icke heller fästa sig mycket dervid, att utgiftsposten för en katalog 1872 väl kunnat uppföras under förskottstitel eller bestridas af under händer varande medel, då den utan tvifvel snart godtgör sig sjelf. Men när akademien, på sätt i Dagbladets artikel är offentliggjordt, å tryckningsanslaget för år 1872 anvisat författarearvoden till belopp af 510 rdr och för 1873 med 443 rdr 12 öre, alltså nära halfva årsanslaget, så är man dermed inne på frå gan om detta anslags natur. Kan akademien för nyssnämnda ändamål disponera en mindre del af anslaget, så lärer den väl med lika befogenhet kunna disponera ett större. Lbt vara, att tariffen derför är låg; att den tillämpas, eller om den skall tillämpas, detta lärer väl i alla händelser göra grunden för detta anslags bestämmande temligen ohållbar och bestäm melsen om dess användande likaså. En ledamot af Första kammaren, tillika medlem af antiqvitetsakademien, har, såsom man kunnat inhemta genom pressen, uttalat den äsigt, att med tryckningskostnader rätteligen borde förstås icke blott utgifterna för den egentliga tryckningen, utan äfven för utgifvandet, d. v. 8. redaktionen. Under denna benämning redaktionen skulle man alltså hänföra författarearvoden. TIns. vågar dock hemställa till sakkunniges närmare pröfning, huruvida ett sådant användande ursprungligen varit afsedt eller må finnas lämpligt. Ins. har åtminstone ännu icke sett några giltiga skäl derför framlagda. Några institutioner, bestående af medlemmar som, utan att vid dem vara anstälda såsom tjenstemän, arbeta i vetenskapens tjenst, åtnjuta anslag för tryckningskostnader, på det att deras arbeten må kunna offentliggöras. Vetenskapsakademien publicerar i sina handlingar och i särskildt bi hang många sådana arbeten, men dessa ho noreras icke med arvoden af de medel akademien disponerar för tryckningskostnader. Om nu friherre af Ugglas motion af riksdagen bifalles, så lärer väl dermed följa ett godkännande, att antiqvitetsakademiens tryckningsanslag får användas som förut. Ins. finner dervid icke heller någon betänklighet, om blott denna sak uttalas såsom godkänd, ehuru derigenom lärer framgå ett prejudikat, som kanske icke kan vara rätt tillämpligt för andra fall. Vill man se saken som den är och taga anmärkta förhållanden i betraktande, så synes det, att hr eckiesiastikministern icke saknat skäl att låta för närvarande anstå med sitt tillstyrkande att på ordinarie stat uppföra en förhöjning i antiqvitetsakademiens anslag till tryckningskostnader. När således dem ärade författaren i Dagbladet velat stämpla detta såsom ett ecklesiastikministern contra antiqvitetsakademien, så kan ins. icke se, att någon sannfärdig orsak är uppgifven eller verkliga förhlllandet framstäldt i sitt rätta ljus. Det är. väl för öfrigt icke ovanligt och kan icke undvikas, att, när önskningar om anslag fråmbäras till K. M:t, utan att alltid snarast kunna tillgodoses, något missnöje gifver sig tillkänna. Men om sådana missnöjen äfven genom den bästa välvilja fram träda inför riksdagens forum i någon form af vad emot en pröfning, som föregått ett K. M:ts beslut, så kan deraf möjligen uppkomma en praxis, hvars följder ingen egentligen önskar. X. Je senne nm