Aftonbladet – 7 maj 1874, sida 3

taga hans arm under en promenad uppför Jamesgatan; känner du inte den lefnads regeln: har du bekymmer, så dölj dem väl ty menniskorna intressera sig för dig jemn så länge som du ej behöfver deras hjelp. Det är en sorglig hsigt, öfverste, sad jag, som ännu med ynglingens godtrogenhe betraktade mina likar. Han smålog. Sorglig! det kan jag int säga. Enligt Heraclitus är allting sorgligt enligt Democritus ingenting. Lifvets störst uppgift är att inte låta någonting hafv makt att bekymra oss. Njat ungdomen me dan den varar, men sakna den ej när del upphör, Låt hvarje ålder hafva sina fröj der, men gör dem ej af sådan beskaffenhet att de störa ditt lugn. Men huru skulle man väl kunna undg lifvets törnen. Genom att lik fjärilen flyga från blomm till blomma och behandla dem så varligt at de ej kunna sticka. Den hemligheten måste ni hafva lärt öfverste, sade jag skrattande, ty ni nju ter rosornas doft utan att någonsin sårag a deras törnen. Eller ock är jag tillräckligt förhärda att ej känna dem, svarade öfyersten med e sträckning, drog några djnpa bloss ur si äkta havanna, slöt ögonen och insomnad efter en stund. Den trettioförsta December afreste Sabre tasche, de Vigne, Curly och jag (Curly va numera den vackraste, bebagligaste, mes smickrade och bortskämde gardesofficer p sin tid) med jernväg öfver snöbelagda föl och ängar till Vigne, hvarest, stridande mc seder och bruk, den unge egaren på nyår dagen skulle fira sitt giftermål. Frikosti i allmänhet, hade han varit ordentligt sl sare i afseende på bröllopsprosenterna ti sin brud, ty hennes utstyrsel var i alla a seenden furstlig ech skulle ej ens för e prinsessa af blodet lemnat något öfrigt at önska. frefusis mottog allt såsom hade ho varit i sin falla rätt att fordra det. Bruc tärnorgas antal var to! och bestodo pivsje