Aftonbladet – 6 maj 1874, sida 3

ee a ÅA O. Forsell. RIESDAGEN. Kamrarne sammanträdde i dag kl. 10 f. m, Vid början af sammanträdet i Första kam maren anhöll grefve Henning Hamilton om ordet för att besvara ett af chefen för ecklesiastikdepartementet fäldt yttrande. Detta yttrande hade visserligen fällts inom Andra kammaren, men tal. fann sig dock förpligtad att bemöta det, enär det, enligt hvad sistnämnda kammares protokoll gåfve vid handen, hade berott på hvad ecklesiastikministern ryktesvis hört berättas från Första kammarens förhandlingar. Ecklesiastikministern uppgaf nemligen, atv i denna kammare skulle under öfverläggningen om an: slaget till Vitterhetsakademiens trycknings kostnader blifvit yttradt, att K. M:t antingen icke pröfvat denna sak eller icke pröfvat den med omsorg. Emedan hr statsrädet icke namngifvit den, som haft detta uttalande, så skulle en misstanke för förnärmelsen lätteligen kunna komma att hvila på hvilken som :helst af Första kammarens ledamöter; men då emellertid här, utom ta laren, endast statsrådet Alströmer samt hr Bergstedt yttrat sig i frågan, och den förstnämnde ej gerna kunde misstänkas för ett klander mot en medlem af konungens råd. den senare åter ej uttalat sig om sjelfva hufvudsaken, så håde tal. ansett som sin pligt att vid början af detta plenum rätt färdiga sig, om hvilken föresats -han också skriftligen underrättat hr ecklesiastikministern. Något yttrande, sådant som det omnämnda hade icke förekommit i kammaren, För att härpå lemna en bekräftelse uppläste tal. sitt anförande, sådant det blifvit stenografiskt återgifvet för att inflyta i kammareng protokoll. — Härefter: ingick tal. på sjelfva hufvudfrågan och sökte åda galägga, att hr eeklesiastikministern icke torde hafva fullt känt de skäl, som för beviljande at det högre anslaget förelåge. Visserligen hade det hittills anslagna beioppet lemnat stor behållning till är 1872 — detta beroende på, att akademiens tjen stemän, såsom på annat sätt sysgelsatta, under tiden 1870—71 icke kunnat egna sig ät någon mera omfattande författareverksamhet — men till 1873 hade behållningen utgjort endast 399 rår, och under 1873 hade uppkommit en brist af öfver 2000 rår. Det vore tvifvelsutan orätt att från behofvet under några föregående år vilja sluta till hvad som behöfdes för närvarande. Ecklesiastikministern hade äfven sagt, att anslaget till tryckningskostnader delvis hade användts till helt andra ändamäl!. Tal. hade emellertid hatt tillfälle att granska räkenskaperna och dervid funnit, att denna anmärkning var berättigad endast i ett fall: ett belopp af 6 rår 35 öre (hvarmed en räk ning ä tryckta blanketter betalts) hade nemligen upptagits bland dessa tryckningskost: nåder och säledes blifvit oriktigt fördt. Men för öfrigt borde det för en hvar vara tydligt, att med tryckningskostnader rätte ligen borde förstås icke: blott utgifterna för den egentliga tryckningen, utan äfven för utgifvandet, d:v:s: redaktionen. Statsrådet Wennerberg förklarade, att han cke v:rit närvarande från början af sam: manträdet och således icke erhällit känne dom om grefve Hamiltons anförande i dess helhet; men så snart detta blefve i kammarens protokoll tillgängligt, skulle tål. med nöje för kammaren tydliggöra sin ställning till frågan. Derefter uppträdde hr F. F. Carlson och anhöll att, såsom utsedd till follmäktig i riksgäldskontoret, få afsäga sig sitt leda motskap i statsutskottet. A!fsägelsen godkändes. På förslag af frih. Funck beslöt kammaren att välja ytterligare två suppleantör i statsätskottet, öch skola såväl den nye ledamoten som de två suppleanterne utses vid plenum i morgon. Vidare före ogs till behandling -konstitutionsutskottets utlåtande n:r 9. Alla de at utskottet i nämnda utlåtandes första moment föreslagna förändringarna i 23 27, 32, 33 34, 37 och 55 antogos till hvilande för vi dare: grundlagsenlig behandling. Diskussion uppstod angående bestämmelsen i den föreslagna lydelsen af 3 34, att samma dag riksdagen sammanträder -ellernästföljande söckendag öppnas riksdagen på den tid, som af konungen bestämmös,. Härvid anmärkte statsrådet Wern, att blott några dagars längre tid för utarbetande af statsverkspropositionen kunde för regeringen medföra stora fördelar. För egen del ansåge tal. det önskvärdt, att riksdagen. ej började förr än den 1 Februari, till hvilken tid de utlåtanden, beslut o. 8. v., som i början af Januari inkomma till regeringen, skulle kunna hinna att beredas, föredragas i konseljen och afgöras; man behöfde då också icke så ofta som nu under riksdagens lopp komma med nya propositioner, som på sätt och vis vore supplement till statsverkspropositionen. Endast under förutsättning att riksdagens början uppskötes till den 1 Fe bruari borde föreliggande förslag bifallas. Hr Bergstedt -ansäg, att äfven ifall denna del af förslaget mötte ogillande, man derför icke borde förkasta det hela. Sjelf ville dock -tal. anhålla, att äfven denna 3 måtte antagas till hvilande. Hr Wallenberg ville ej gerna vara med om att ritfva i grundlagem, Förslaget vore välmenande, men dess antagande skulle icke medföra resultat, om ej hela systemet förenklades och regeringens arbete blefve minskadt genom borttagande af en del småfrågor. Man kunde då hoppas, att riksdagarne ej skulle räcka längre än tra månader af frat Hr Hallenhava evo