Aftonbladet – 6 maj 1874, sida 3

———— EE —— EE —————----Xx högsta grad af förvåning. Så djuptänkta sanningar och dystra förutsägelser från hans läppar förekommo mig underbara. Hvad tänker du om min predikan, Arthur? Drag dig den till minnes, då du kommer i fara, derom beder jag dig för din egen skull. Har du nu lust att spela ett parti 6cart, så gå vi ned i rökrummen. För att vara så ung, spelar du ovanligt väl — det är ett nöje att få tappa någon gång, ty utan jemlikt skicklig medspelare förloras intresset — och största eggelsen ligger i täflan. Den saken kan Trefusis — se på, huru hon nu bedårar Monckton, medan de Vigne står bakom hennes stol och bleknar af svartsjuka ! Hon skall aldrig göra dig lycklig, Granville! suckade hans mor, då han enligt gammal sed denna natt kom med i hennes toilettrum för att säga henne godnatt. Han svarade sträft: Det är sorgligt, att ni alla hafva sådana fördomar emot henne.. : Jag har inga sådana, svarade hon sorgget. Gud må veta, huru gerna jag ville älska den, som älskar dig; men med undantag af miss Trefusis glänsande skönhet till ansigte och gestalt, finner jag intet hos henne, som kan tillfredsställa dig — hjertats godhet och själens adel saknar hon. På mig har hot gjort det intrycket, att hon är en slug qvinna, n skicklig aktris med skarp blick att träffa hvars och ens svaga sida och vända menniskors sinnen sig till fördel. Förlåt mig, Granville, men mig syntes hon obildad, äregirig och hjertlös. Ni gör både henne och er sjelf mycket orätt, inföll de:Vigne häftigt. Er oro för mig förblindar ert eljest så klara omdöme och qväfver edra ädla känalor. Jag hade aldrig trott att ni, min mor, kunde vara så erättvis. O! jag önskar ingenting högre, än att jag dömt henne oriktigt, svarade han allvarsamt, men Granville, jag bäfvar — jag bäfvar! Vredgas icke på mig, mitt dyra