Aftonbladet – 5 maj 1874, sida 3

Enger följa och du bittert sörja öfver din ödesdigra ungdomsöfverilning, Du behöfver blifva förstådd och med ömhet omhuldad, kanske skall dw möta blott köld och hårdhet och för intet är du mindre skapad. Du skall betrakta ditt giftermål som ett misstag och din nu otyglade böjelse som en villfarelse, då — sedan dina känslor hunnit mogna, dina intryck blifvit djupa och ungdomens illusioner ej längre breda sitt rosenskimmer öfver tanke och förhoppningar — då skall ditt hjerta kanske vakna till fullt lif, din själ förnimma behofvet af sympati och dina böjelser bära frokten af en ny, en verklig kärlek, en kärlek, som skall göra din lefnadsväg törnbeströdd och komma dig att klart inse fördömelsen af din obetänksamhet, Kan du utan bäfvan tänka dig något sådant? En dödsrysning genomfor hela hans varelse vid förutsägelsen om ett öde, hvars uppfyllelse skulle komma att kasta sin mörka skugga öfver hans lif. Blodet strömmade tillbaka i hans bleka ansigte och han försökte att slå bort ögonblickets gripande stämning. Med kraftig och bestämd röst svarade han: Rene Jag fruktar intet ondt genom min kär: lek. Vill hon, så skall hon blifva min hud mn framtiden må gestalta sig huru som elst. Dagen derpk fick jag klarhet i min undran, hvarföre de Vigne allt emellankt aflägsnade sig från hemmet. Lady Fantyre och Trefusis hade kommit på besök till Follet, ett fyra mil från Vigne aflägset ställe, och ehuru de Vigne förut blott obetydligt varit bekant med dess egare, odlade han nu flitigt umgänget. Första September dagades med mulen himmel, men med mild och angenäm luft. Vi alla ifriga jägare voro uppe i morgongry: ningen och rustade oss att börja den efterlängtade jagten på Vignes furstliga marker. Man skulle knappast kunna analysera den tjusning, som detta nöje innefattar. De Vigne, hvars tankar och känslor nu voro