Aftonbladet – 5 maj 1874, sida 2

STOCKHOLM den 5 Maj. Det officiella bladet meddelade i går justitierådet Carlesons utnämning till justitiestatsminister. Härigenom är den lucka i ministeren, som existerat under en månads tid, omsider på ett bjelpligt och anständigt sätt fylld; men icke har ministåren genom denna utnämning vunnit något i politisk lifskraft eller inre sammanhållning. Det ser ut som en nödfallsåtgärd, med hvilken man velat hjelpa sig fram tills vidare. H. exe, Carleson är känd såsom kunnig jurist och skicklig ledamot af högsta domstolen och är utan tvifvel vuxen att såsom chef för justitiedepartementet handlägga derstädes förekommande ärenden. Deremot torde det vara tvifvel underkastadt, om han har nödiga qvalifikationer för att träda i spetsen för en minister, som befinner sig uti en i parlamentariskt hänseende så brydsam ställning som den närvarande. Hr Carleson är egentligen icke någon politisk personlighet. Han deltog visserligen i en förgången tid någon gång i förhandlingarna och då med uppenbarande af en öfver huf vud taget konservativ tendens, men han gjorde aldrig ens något försök att spela en mera framstående rol. Vid afgörande af frågan om representationsreformen kuana vi ej finna honom ha uppträdt hvarken som talare för eller emot-eller som reservant. I den nya folkrepresentationen fick han in träde först förlidet år, då han valdes till representant för norra Kalmar län. Äfven här har han föga låtit höra af sig och endast i lagfrågor. N. D. Ailehasda säger sig ha erfarit, att exc. Carleson vid öfvertagande af justitiestatsministersembetet uttryckt såsom sin önskan, att någon förändring för öfrigt i afseende på statsrådets sammansättning nu icke måtte ega rum. Detta skulle häntyda derpå, att konungen uppmanat honom att bli konseljpresident och att såsom sådan föreslå de förändringar i ministerens sammansättning, som han möjligen kunde finna lämpliga, För vår del kunna vi knappt tro, att så verkligen förhåller sig, utan föreställa oss, att ministeren äfven nu på sätt och vis kompletterat sig sjelf och att hela denna rekonstruktion kan betraktas såsom ett interimistiskt verk.