Aftonbladet – 2 maj 1874, sida 3

Naturligtvis! Det ligger ett storartad behag uti att t. ex. en sommarmorgon vi soluppgången betrakta hafvet, att gå ut skogen, höra fåglarnes jublande qvitter och låta sig. omfläktas af de ljumma, smekand vindarne, Vid sådana tillfällen försvinn: alla lumpna och smäåsinnade tankar, och den som ej dä är mottaglig för höga och ren: intryck, den måste vara stålsatt mot hvarje bättre känsla. Oaktadt allt detta är jag likväl ej tillräckligt mycket poet eller filo sof för att jag ständigt skulle kunna trif vas med ett dylikt idyll-lif; tio år härefte! blir. jag kanske mätt på alla de förlustelser som nu bringa mig omvexling och be hag, då skall jag börja betrakta tillvaror från dess sublima sida. Seså! Nu äro v framme. Om de Vigne föresatt sig något, vare sig att eröfra en qvinna, vinna ett pris ellel genomdrifva ett parlamentsval, gaf han sig aldrig förrän han hunnit målet. Med ungdomssinnets hela varma ifver om fattade han derföre den idn att kunna be reda en lämplig ställning i samhället åt der ruinerade gamle geutlemannen Tressillian Han lemnade ej öfversten i ro förr än har med alla sig till buds stående rikliga me del börjat medverka för de Vignes intres sen, och deras gemensamma sträfvan utföll äfven med det gynnsammaste resultat, ty Tressillian blef innan kort utnämnd til konsul i en liten, på Medelhafskusten belä gen stad, hvars läge och öfriga förmåner tillförsäkrade honom en angenäm och full komligt bekymmerfri framtid. Hvar och en, som önskat lära känna der sidan af de Vignes karakter, hvilken a hans närmaste vänner gjorde honom älskad med en kärlek lik Jonathans till David skulle hafva sett honom, när han med glädje strålande ansigte, på det finkänsligaste, mest vördnadsfulla sätt erbjöd Tressillian den honom ämnade befattningen. Oaktadt all sin högsinnade.stoltbet kunde gubben ej