Aftonbladet – 1 maj 1874, sida 3

stemannens hustru, på en större fest, der hon bar perlor till ett värde af många tusen; hon dansade, skämtade, skrattade och syntes vid det briljantaste lynne. I morse utfärdades arresteringsorder för hennes man, som begått förfalskning. Mäste inte hon vara en afskyvärdt hjertlös liten varelse? Det behöfver alldeles inte vara fallet, ioföll Sabretasche. -Mycket möjligt, att mannen just för att afvända misstankar, medan han skaffade sig pass till Calais, skickade sin hustrn uti societeten. Jag dömer aldrig menniskor. Synbart goda gerningar kunna ha dåliga motiver — och mången handling, som tyc kes oss ädel, kan vara baserad på ganska låga och egennyttiga bevekelsegrunder. Du Lao betraktade öfversten med förvå ning. Har ni blifvit moralpredikant, öfverste? det låter f-n så märkvärdigt. Nej, min vän; jag är nog samvetsgrann att inte lära annat än hvad jag sjelf efterlefver; men jag har en dygd — fördragsamheten — och den hyllar jag! Der har ni vår vän, Fighting Chateny? Nu kommer ni i ert himmelrike, du Lao. Db jag inbjudit Arthur till det speciela nöjet att åse eder öfverlägsenhet i boxningskonsten, hoppas jag ni nu gör edert bästa — mig ha dylika idrotter alltid förefallit absurda; ty det ligger något särdeles rått och opoetiskt uti att tvenne emot hvarann inte fiendtligt stämda personer skola för nöjets skull rusa på och misshandla hvarandra allt hvad krafterna medge. Blir jag trött, går jag in i min atelier. Du Lao och hans utvalde motståndare intogo sina positioner i bortersta ändan af rummet och började sin kamp. Som förlustelsen var tillställd uteslutande för min räkning, åsåg jag den med spändaste intresse, ehuru Sabretasches sista an märkning hade förlänat den en anstrykning af obehaglig löjlighet. Boxningen aflopp till än Laos ära, och sedan iäktarena intagit några förfriskningar, aflägsnade de sig.