Aftonbladet – 1 maj 1874, sida 3

Med ett leende svarade han: En ung man, gift, är en förlorad man — säger Shakspeare — lägg den gyllne regeln på hjertat, min gosse, och låt se, att du inte i förtid fastnar i räfsaxen, Du får ursäkta, att jag så länge uppehållit dig i dag, men ditt ansigte är mycket svårt att återge. Jag väntar några kamrater på lansquenet i afton, du är äfven hjertligt välkommen ! Försök att få de Vigne med. Au revoir, mon cher, hvarmed öfversten på sitt förbindliga sätt afskedade mig. Då vi sedan enligt öfverenskommelse åter träffades på aftonen, fanns uti den glade, artige, spirituelle och utmärkt älskvärde värdens väsende intet, som kunnat inge en misstanke om den hemlighet, hvilken enligt all sannolikhet med ej så ringa tyngd hvilade öfver hans tillvaro. Öfver den liknöjde libertinen, den kallblodige spelaren, egoisten, skeptikern och boudoirhjelten Sabretasches af verlden mer och mindre hårdt bedömda synder spredo börd och rikedom sitt allt försonande skimmer — hvad af godt eller onåt, af fröjd eller sorg, som doldes derunder, det var bans uppgift att noga gömma undan menDiskornas skoningslösa gissning. SJUNDE KAPITLET. Den lilla födrottningen. Arthur, hvem tror du väl har blifvit ruinerad för den fördömde banktjufvens skull? sade de Vigne, då han efter en tröttsam paraddag i Hyde park aftagit sin uni form och vi tillsammans sutto vid ett glas selters och sherry. Hur skulle jag veta någon särskild bland så mångals Minnes du gamle Tressillian af Weive Hurst ? N Mycket väl! Du måtte väl för f—n inte mena honom ? Jo, sorgligt nog! Han har förlorat bela sin förmögenhet. När jag tänker på den fördömda bofven, sir John Lacquers, med sina bibelspråk, sin skenhelighet, sin regu