STOCKHOLM den29 April. Den sociala frågan, sådan den uttrycker sig i strikerna, står fortfårande på dagord vingen i England. Såsom vi flere gånger vämnt, träder bland de många arbetsinstälelserpa mest hotande i förgrunden tvisten nellan farmers och jordbruksarbetarne. Den: 13 tvist har nu antagit en karakter, som, ;rots arbetarnes moderata språk, uppväcker le allvarligaste farhågor för en resning, som möjligen skulle kunna komma att skaka let engelska samhället i sina grundvalar. Dessa stora sociala rörelser i Eagland äro otvifvelaktigt de företeelser i Europa, som för Bärvarande förtjena största uppmärke samhet, och, likasom vi för en tid sedan pfter fransk källa lemnade en skildring af ie engelska grafarbetarnes strike, meddela vi i dag, efter en synnerligen intressant korrespondens till den i Bruxelles: utkom mande tidningen Le Nord, följande framställning af jordbruksarbetarnes kamp med deras husbönder: Det politiska lugnet i landet afbrytes blott af oroande rykten, som komma från de östra grefskapen. DÅ jag säger oroande, betyder detta icke, att rörelsen bland jordbräksarbetarne håller på att antaga en revolutionär karakter, utan blott att de sociala följderna af den strid, som för närvarande föres i Suffolk och annorstädes, skall kunna blifva vida allvarligare än farmers nch godsegarne tro. Man skall icke nu beskylla jordbruksarbetarne, att de utan garn fortsätta en strid, som är skadlig för deras egna intressen. Det är tvärtom farmers, som visa sig omedgörliga. — Cheferne för jordbruksarbetarnes Union är färdig att gå in på en öfverenskommelse, men farmers äro till den grad förbittrade, att de icke vilja höra talas om en lösning i godo. Man har rådt jordbruksarbetarne att underkasta sig en kompromissdom, men de som gifva detta råd framhålla, att arbetarne måste ha oinskränkt föreningsrätt och i detta hänseende icke böra låta skrämma sig af farmers ho telser. Farmers ha nemligen kommit öfverens om -att icke gifva arbete åt någon arbetare, som är medlem af unionen. Jordbruksarbetarne ha så mycket mer skäl att söka skydda sin föreningsrätt, som farmers sjelfva göra sig skyldiga till samma förfaringssätt, som de förebrå arbetarne. De sammankalla möten, der de med den största harm omtala jordbrukarproletariatets upp rorsförsöke, der de beskylla arbetarneför otacksamhet och förklara, att de hellre vilja odla jorden sjelfvai förening med sina hustrar och barn än göra några eftergifter. De sända, hvilket är ännu vigtigare, deputerade till granngrefskapen för att förmå förpaktarne der att inställa arbetet och att sluta sig till.den antiunionistiska rörelsen. Striden kan efter förpaktarnes åsigt blott sluta med tillintetgörandet af alla jordbrukarunioner, och de uppmana ifrigt sina -kolleger att-icke vika tillbaka för något ögonblickligt offer, enär detta är det bästa sätt, hvarpå man för framtiden kan tillförsäkra sig lugn. I en kommun i. grefskapet Suffolk har kommunalrådet beslutit att fråataga alla medlemmarne af jordbrukarunionen de jordlotter, det utarrenderat till dem, och att utstryka deras namn från listorna öfver dem, som få deltaga i utdelningen af bröd och andra lifsförnödenheter, Den högkyrklige församlingspresten har å sin sida be falt alla de unionister, som bebo cottages, lydande under prestgården, att flyta I grefskapen Suffolk och Lincoln skola för närvarande finnas öfver 5000 jordbruksarbetare, som äro utan sysselsättning. Men jordbruksarbetarne äro fast beslutna att icke gifva efter, så länge farmers icke vilja upderhandla med dem som jemngoda och erkänna deras föreningsrätt. Arbetarne förfoga visserligen icke öfver så ansenliga kapital som deras motståndare, men de äro i besittning af ett fruktansvärdt vapen: utvandring i massa. De hafva redan börjat använda det och förpaktarne äro förvånade öfver den lätthet, hvarmed arbetaren, som förr-var så rädd. och kände sig så innerligt fäst vid fosterlandets jord, flyttar sina busgudar till enanna verldsdel. Hvsarje vecka inskeppa sig hundratals arbetare till Kanada, Nya Zeeland och Australien. Regeringen i Kanada har direkt sändt jordbruksarbetarne en rundskrifvelse, hvaruti den inbjuder dem att komma till sig, enär len har behof af starka armar. Då förpaktarne söka öfvertyga arbetarne, att deras arbete icke efterfrågas i kolonierna, få de till svar: Hvarför erbjuda sig då kolonierna att betala vår öfverresa? Men i sjeltva England finna arbetarne också många vänner, som gifva dem. understöd. Nyligen hafva sex personer lofvat att ställa sex tusen pund sterl. till deras förfogande, på det wtt de skola kunna fortsätta striken så mycset längre. Vid ett meetingi Birmingham har Joseph Arch, upphofsmanoen tiil jordbruksarbetar1e8 förening, blifvit helsad med hänförelse M stadens borgare, som skänkt betydande summor till strikens underhållande. Trade inions göra en verksam propaganda tillför nån för jordbruksarbetarne. För grefskaen York och Lancaster har bildat sig en jentralkomit6 i syfte att understödja dem. Denna komite har hållit sitt första möte i Manchester och vid detta möte upplästesett ref från Jakob Bright, bvaruti han förlarar, att det gläder honom att se jordruksarbetarne göra allvarliga bemödanden tt befria sig från. farmers förmyndarskap ch att förskaffa sig en lön, som står i förällande till deras behof. Bright har äfven ecknat sig för en betydande summa till aretarnes understöd. För öfrigt bör framKllas, att i arbetarnes uppträdande icke ones något, som rättfärdigar den mot unionen utslungade beskyllningen, att den kulle vara en väsentligen revolutionär förning. När allt kommer omkring, hafva mellertid jordbruksår! ne på sina möteå ;rt ett mer moderat språk än förpaktarne. et förekommer inga exempel på mord såim i Irland, eller på nattliga öfverfall och tändning af sädag mamadginar TI datta hän