Aftonbladet – 25 april 1874, sida 2

4 ÅUTVELCNMIVH UTU 1f JD. 100 Al WW. DJ STOCKHOLM den25 April. Tyska riksdagen började i tisdags beband lingen af regeringens lagförslag angående förhindrandet af obefogad utöfning af kyrk liga embeten, Lagen har aftetnde dels på sådana andliga, sem, atskedade genom laglig dom, icke ställa sig domen till efterrättelse, dels på sådana, som för verksamhet uti ett andligt embete, öfvertaget i strid mot statslagarne, blifvit dömda till straff. Prester, som fela i dessa hänseenden, skola enligt lagförslaget genom polismyndighe terna kunna förbjudas att uppehålla sig på vissa orter eller anvisas vistelseort, Om en afskedad prestman likväl fortsätter att utöfva sitt embete eller handlar i strid mot polisens påbud, skall han genom beslut af Bitt lands högs:a juridiska myndighet kunna förklaras förlustig sin rätt som medbotgare och utvisas från tyska rikets ömråde, Sedan preussiske justi ieministern Leonhärdt yttrat sig för fö slaget. uppträdde deputerade: Schuze med ett vidlyftigt anförande, i hvilket hen genem den katolska kyrkorätten och den katolska kyrkans historia sökte ådagalägga, ati den senare hade sig sjelf att skylla, om s:aten tillgrep undantagslagar mot henne. Den lilla republiken Venedigz hade af pätven blifvit belagd med interdikt. Men den hade gått till väga på samma sätt som Tysklavd nu och päfven gjorde snart allt hvad Venedig ville. Det lägre presterskapet i Tyskland skall snar: komma till insigt af hvad dess frid tillhör, Äfven folket skall snart inse, såvida sta ten uppträder riktigt allvarsamt, ätt det här icke gäller religonen, utan hierarkien, Tyskland fär icke blifva någon kyrkostat, utan skall förblifva tyskt, och lagarne i det skola gälla för biskopen lika väl som för andra medborgare. Sedan deputeraden Bass fån Baden yttrat sig mot lagen, uppträdde Sancken-Tarputchen med ett anförande, uti hvilket han, med försvarande at sitt partis äsigt, att skolans emanciperande från kyrkan säkrast skulle leda till målet, dock för klarade sig vilja understödja regeringen uti hennes kamp. Han ansåge landsförvisning för ett mycket verksamt medel och förkla rade. att icke fred kunde uppnås förrän motståndaren blifvit fullkomligt underkufvad. Deputeraden Bayrhåmmer yttrade sig mot lag-n och profeterade kyrkans triumf. Diskussionen skulle fortsättas på onsdagen. Frågan om karakteren af septennatet och dess bestånd diskuteras, efter offentliggörandet af Lucien Bruns bref, med stor if ver af de franska tidningarna. Äfven de ledande personligheterna inom nationalförsamlingen uttrycka genom tidningarna sina åsigter om Mac Mahons sjukriga makt. Bland andra politiker har äfven Laboulaye meddelat sin mening om denna sak och har ati Journal. des Debats offentliggjort en märklig artikel, ur hvilken vi meddela följande yttrande, i hvilket den store förfat taren resumerar sina Bsigter i detta för Frankrike vigtiga ämne: Då församlingen voterade lagen af den 20 November, beslöt hon tre saker: 1:0) Att marskalkens makt skulle vara isju år; 2:0) Att marskalken skulle bära titeln republikens president; 3:s) Att omfånget af denna makt skulle bestämmas genom hvad man kallar den Rivetska konstitutionen, tills de konstitutionella lagarne kunde komma att i detta hänseende medföra förändringar. Iogenting kan vara tydligare än texten och andemeningen af denna lag. Marskaiken är republikens president för sju år. Detta är en rätt, som icke kan angripas och som kammaren sjelf är förbunden att respektera, Den är, som man har sagt, ett konstitationelt stadgande, företa artikeln i den kommande konstitutionen. Men hvad omfånget af denna makt angär, är det klart, att de konstitutionella laga ne kunna modifiera det. Man kan till exempel gifva presidenten ett absolut veto, eller till och med, såsom man föreslår, rättighet att i vissa fall och under vissa förhållanden upplösa församlingen. Detta är hvad kammaren voterat. Rättsligen och faktiskt har hon upprättat en sjuårig republik. Om också vissa deputerade förklara, att de icke velat åstadkomma något dylikt, minskar ej detta lagens giltighet. Man kan ej hindra, att en statschef, utsedd för sju är med titel af republikens president, är förste embetsmannen uti en regering, som man är tvun: gen att kalla republikansk. De franska generalråden slutade den 19 dennes sina förhandlingar, hvilka som van: ligt varit af föga intresse. I likhet med bvad som förnt brukat ske, hafva medlemmarne begagnat tillfället att lägga i dagen gina politiska åsigter, oaktadt detta är förbjadet genom lagen. I flere departement inskränkte sig prefekten till att protestera mot dessa meningsyttringar, på andra stäl lea uppstodo tumultnariska scener, säsom i Marseille. På Corsica, der bonapartisterne vägrade att infinna sig i generalrådet så länge prins Jeröme Bonaparte var dess pre: sident, kunde icke rådet konstituera sig. En Ibatt i departementet Aisnes generalrfd, hvilket gjorde anspråk på att egarättighet ait uttala sina öaskningar med afseende på utnämnandet af nya mairer, har väckt ett visst uppseende, derför att rådets president, leputeraden Waddington af venstern, förklarade, att under mairelagens diskussion nationalförsamliogen icke ens blifvit anydt, att icke generalräden skulle kunna utala politiska önskningar. Prefekten lofrade att hos regeringen höra efter hvad less mening om saken vore, och man ant.ser till och med att venstern skall bringa l: jen ä bane i kammaren. De obehagligal. esultaten af den nu afslutade sessionen till. krifvas i allmänhet den omständigheten, tt generalräden, dä de hålla två sessioner m året, sakna ämnen för behandling. Kejsaren af Österrike har, som man kunde änta, då han är en katolsk furste, besvuit Pius IX:s protest mot de konfessionella wgarne i en helt annan ton än kejsar Wil elin. Volksfreund, zom är erkebiskop Ranchers organc, innehåller följande meddelande ärom: Enligt nyligen icgångna nnderrät ser frön Rom, är kejsarens af Österrike var till H. H. pifvan affattadt i ea mild ch vänlig ton; H. M. erkänner väl, att ban åste sanktlonera de konfessionella lagarne, erför att det är parlamentets bostämdt utade vilja, men han beledsagar dessa ord el försäkringar, som måste mildra sakens erhet. På H H. gjorda brefvet ett mil nde och gyasamt insryck s innehtPer följande telerra