Aftonbladet – 24 april 1874, sida 3

egde för mig synnerlig dragningskraft, hvadar jag beslöt mig för avt blifva militär. Kort derefter läste jag i tidningarne min uträm: ning Artbur Vane Tierrty Chevasnpey Cornett vid P. O. Lanbiere-regementet, det samma vid hvilket min Frestonbillbjelte ce Vigne var anställd och som ansågs vara det förnämsta bland kavalleriregementena. Lan ci-rerna lågo dä i Kensington och Hounslow och den första person jag mötte, sedan jag kört öfver Koightsbridge, var de Vignes stallknekt Harris. söni kom ledande sin busbondes ridhäst. Så snart jag uppvaktat öfversten och sflagt ett besök hos adjutanten, gjorde jag mig underrättad om de Vignes bostad. Han hyrde första våningen i ett hus vid Kensington Gore; den varpräktigt inredd och beqvärlighet och lyx tycktes hafva ingått den mest harmoniska förening för att göra det hela oöfverträffiigt asgenämt Persiska måttor, som hån sjelf medfört från sina resor, betäckte golfven och dyrbara statyer i Carraramarmor fdrogo sig genast ens uppmärksamhet. Jag inträdde oanmäld och dröjde några minuter i det yttre rummet. Frukost på Sevresporslin och silfver stod änvvu framdukad och mockaksffet spred en angenäm doft i rummen. M-rgonens tidningar lågo kringströdda på e:t bord och på ett annat pipor. ridspöp, boxvingshandskar, pistoler och kort. Venus med flera andra statyer skymtade fram bakom de tunga fönaterdraperierna och Milton i brons prydde midtelväggen. Från det inre rummet hörde jag ljudet af floretter, som lifligt korsade hvarandra — jag kunde således antaga att en fäktning pågick. Touche, toucke, touchel riposte! kola!s hördes en:siltyerklar stämma från det bortersta a? rummet kommendera. Fäk tareza voro de Vigne och en spenslig min. dre man; den ene: kall, lugn och säker, den andre visserligen skicklig men het, ifrig och i sina utfall alltför hastig; I fäktning, vare sig med tungan eller andra vapen, är huf atilet I vilkoret att bibehålla ett on lagn, ty I mån af min kaliblo