Aftonbladet – 24 april 1874, sida 2

Ningsiära, utgiven al en seeminarleförestän—lare. Den utgjorde ett plagiat af tyska skrifter, tydligt givande vid handen, ati i gifvaren icke förstode tyska, och att han skrefve svenska på ett sådant sätt, att det under den: forna, något hårdhändtare, fe sinen skulle ha ådragit skolpejkar allvarsam aga. Kanske skulle hr. departementschefen tvekat att säsom ypperliga betecknå sk berkaffade lärcböcker, om han behagat om dem taga kännedom, — Med anledniog af departementschefens uppmaning till tala: ren att nämna en ntnämning af den beskat fenhet, som han i sin motion aftydt, förklarade sig tal. ej: kanna densamma efterkomma, emedan han var öfvertygad att kammarens talman hade en annan uppfattning af 90 3 Rageringsformen ) än den hr chefen för ecklesiastikdepartementet visat gig egax: Hvad åter anginge uppmaningen att nämna ett seminarium, der läseriet innästlat sig, så funne sig tal. icke af någor grundlagsstadgande förhindrad att eftarkomma den:--Han ville derför nämna Linköpings, och han kunde nämna flere. Slotligen förklarade sig hr: Hedin vilja lemra en not till den text hr departement:chefen anfört i afsecude ä det fö hållande med religionsundervisningen vid Göteborgs seminarium; hvarom han förmält. sig ha ge nom den bekanta artikeln i Göteborgs H. 0. 8; tidving erhållit kännedom. Tak beionade härvid, att hvarje ord, han yttrade, skulle stå för hans räkving i protokollet, ty han justerade icke bort sina ord; en hänsyftning, hvars betydelse blef. för ähörarne rätt klar först senåre på aftonen, då hr Hedin i ett yttrande angående ett annat ämne satte i fråga, huruvida man vore berättigad att anse kamrarnes justerade protokoll.-.ega vitsord i afseende ä hvad hr che en för ecklesiastikdepartementet anfört, något hvarom tal. funnit sig böra hysa vissa tvifvel, då han iakttagit på hvad sätt man i: protokollet återfonuit hr departemertschefens yttrande under en öfverläggning rörande modersmålets studium vid elementar läroverken. Tal, redogjorde derefter i de talj för huru inspektor vid Göteborgs seminarium länge förgäfves påpekat bristfälligheterna i religionsundervisningen.: vid detta läroverk samt huruledes han gjört mångfaldiga försök att få dem afbulpna ge: nom en god och duglig. lärares anställande derstädes, och han sporde derefter hvems förtjensten vore, om det anmärkta och af hr departementschefen medgifna felet nu blifvit rättadt. Vidare yttrade sig hr Boman; som ansåg att en censorsinrättning, äfven i fråga om afgängsexamen från seminariernå, vore af väsentligt gagn och, väl bandhafd, måste ionebära en verksam kontroll öfver beskaffenheten af så väl den teoretiska som praktiska undervisningen. Införandet af en så dan inrättning behöfde ej innebära en misstro emot dem, som nu innehafva ledningen af i fråga varande undervisning, men skulle medföra en kontroll öfver de lärare, som togo sitt kall mindre samvetsgrannt. Grefve Posse replikerade hr Hedin och hade af hvad som yttrats ej blifvit öfvertygad, att man borde frängå utskottets förslag. Hr Kolmo din granskade motionen, erinrande, att motionärem sjelf kallat densamma grundligt och väl utarbetad. Tal. fäste sig vid det yttrande :i motionen; att-läseri innästlat sig i oroväckande grad vid åtskilliga seminarier, ett påstående, som tal. visade vara formuleradt på ett sätt, som innebure en full ständig sjelfmotsägelse, hvarjemte han stämplade hela förslaget som en bövhasjagt efter olika religiösa meningar. Motionärens yttrande om sin motion, ååsom väl utarbetad, erinrade om Nebukanezars yttrande om Ba bel, att det var hans herrliga verk. Babel vore fallet och begrafvet, och tal. hoppades. att det måtte gå på samma sätt med motionen; utan att dock motionären behöfde genomgå en så sträng dietisk kur som den nämde potentaten. Äfvsn hr Jöns, Pehrsson yrkade bifall till utskottets afstyrkande. ehuru på helt andra grunder, än de före gäende talarne, nemligen derför att han an säg folket och icke regeringen böra utöfva kontroll öfver folkbildningen. Hr Törnfelt åter talade för bifall till motionen i et: längre, under allmänt skratt åhördt före drag, hvari han sade sig af psykologien hafva lärt att allt slags svärmeri är oför nuftigt. således äfven det religiösa, i sammanhang hvarmed han uppdukade åtskillig förskräckliga, för saken skäligen främmande exempel på olyckiga följder af läseriet. At logiken äterigen hade han lärt sig göra slutsatser per analogiam och med tillhjelp af denna konst viile han bsvisa att antigen borde censur inrättas vid seminarierna elle; ock atskaffas vid elementarläroverken. Slutligen besvarade statsrädet Wennerbery med nägra ord hr Hsdios senare anförande. Han medgaf dervid att den af denne fram dragna lärobok i pedagogik och metotik va: mindre lycklig, men då denna kunskapsgrer annu hos oss är föga bearbetad och läro. böckerna i andra ämnen äro goda, ansåg han att motionären ej på denna haft rät: att, grunda ett sö hårdt omdöme, som det: motionen fälda. Rörande Linköpings semi narium förklarade tal. det för. ett: bland de utmärktaste iriket och begärde för sitt omdöme lika stort vitsoid, som motionären för sitt. ;. Vid derefter anstäld votering bifölls utskottets hemställan i denna punkt med 117 röster mot 56. ; Ätven i Första kammaren gaf denna fråga anledniog till nägon diskussion. Hr Bergtedt. ville nemiigen i korthet erinra om de berättelser angående undervisningen vid ett visst folkskolelärareseminarium, hvilka va it i svang och till och med blitvit officielt ekräftade.. Hade — frågade talaren. — Iessa förhållanden kunnat undgå -ecklesiastikministeris uppmärksamhet? Talaren belagade, att denne ej var närvarande, i hvil ket fall man kunnat hoppas att få denna råga besvarad. Ätven grefve af Ugglas lade ordet och utvecklade dervia deskäl, om förmått honom att reservera sig moi Itskottets beslut.