Aftonbladet – 24 april 1874, sida 2

den förändring i nu gällande bestämmelser rörande afgångsexamen från folkskolelärdreseminarium, att denna pröfning måtte anställas under tillsyn och ledning af censo: rer, förordnade af K. M:t, allt i närmaste likbet med hvad genom stadgan den 11 April 1862 samt gällande censorsinstruktion blifvit i afseende på elementarläroverken förordnadt, samt för: denna reforis genomförande redan från -och med nästa är höja det i reservationsanslaget för folkundervisningen inbegripna anslagetfill seminarierna med ett belopp af 3000 kronor. Diskussionen, som--börjude på f; m. och fortsattes i aftonplenum, inleddes af motio nären, hr Hedin, med en talangfull och uttömmander kritik af. utskottets utl tande i denna punkt. Alla de i den. grundligt och väl utarbetade mötionen sniörda motiv.qvarstodo ovederlagda och utskottets egna argument voro, till intet dugliga. Deremot hade af några utskottets frivilliga hjelp trupper, som lupit omkring på gator och gränder, anförts några skäl, som tal. ansäg sig böra wmpptaga till: besvärande. : Dessa gingo ut på att censorsinrättningen skulle kosta icke 3000, utan 30,(00 kronor; att den skulle upptsga. icke. veckor, utan månader m. m.; påståenden, dem tal. genom erfarenheten om kostnaderna: för. censors institutionen vid elementar!äroverken samt den tid, som åtginge för prof till äfven högre lärareplatser vid elementarläroverket samt vid afgängsexamen från s-winariet för bildandet af lärarinnor, sökte gen. ritva. Tal. felsg å puckten och feldt oc J. Rundafsifna reservation, som skilde sig rån motionen endast deri, att censuren äfven skulleomfatta semiaarier för bildande af folkskole lärarinnor. Utskottets afstyrkande försvarades af hr Key. som errände att mycket tänkvärdt funes I mobonen, mensatt dess genomförande stötte på åtskilliga praktiska svårigheter, säsom att den föreslagna, censuren skulle upptaga, lägst beräknadt, 725 timmar årli. gen och kosta betydligt mer än motionären föreslagit. -Häremot invände denne att detta icke var nägra praktiska skäl, utan historier, som man kunde röra ihop till hvilken qvantitet som helst, samt betonade än starkare de förut anförda grunderna för antagandet att censuren hvarken skuile erfordra så lång tid eller så stora kostnader. Hr Jöns Rundbäck yrkade bifall till reservationer, hvaremot grefve Posse samt hrr 4. Rundbäck och Törnebladh talade för bifall till utskotteta hemställan, den sistnämnde dock under -medgifvande att em strängare kontroll öfver undervisningen vid semina rierna erfordrades, ehurn han icke trodde den genom motionärens förslag kunna vinnas, Grefve Posse påstod att utskottet verkligen gifvit skäl för sig, då det bland annat sagt, att det bästa och tillförlitligaste medlet att förvissa sig om. beskatferhe ten af seminariernas verksamhet otvifvel aktigt vore den inspektion, som under; arbetets fortgång eger,rum, byarjemte talaren anhöll, att hr Hedin, om hak en annan gång ville rikta ett hugg mot dessa seminarier, ej måtte begagna utskottet att slå med: Härefter uppträdde statsrådet Wennerberg med ett längre, i varm ton hållet anförande, hvars slut helsades med lifliga bifallsyttringar. Han ville först och främst inlägga en protest mot de skäl, som i motionen avförts för den föreslagna censurens nödvändighet, emedan han ansåg det oförsvarligt, i fall ecklesiastikministern vore närvarande, utan att uppträda motså hårda beskyllningar. Hvad först angick detimotioren åberopade missbruk vid religionsundervisningen, som blifvit begånget vid Göteborgs seminarium, mäste det erkännas hafva varit ett fel, men det var dock nu rättadt. Den lärare, som gjort sig skyldig till detta missbruk, var för öfrigt känd såsom ea utmärkt kateket och hade varit väl vits ordad af både seminariirektor och stiftets biskop, hvilka såsom ansvarige . måste tillerkännas något omdöme. I motionen påstods att vid undervisningen begagnades underhaltiga, om ej rent af usla läroböcker, men tal. försäkrade att, så vidt tillgång på godasådana fannes, begagnade seminariirektorerne de yppersta, och lofvade att framlägga en förteckning öfver dem på kammarens bord. Motionären hade sagt, att betordringarna vid seminarierha giltvit anledning till fruktan att läseri der innästlat sig. Tal uppmanade honom att nämna ett enda sä dant fall. Han hade vidare sagt att, enligt tillförlitliga och för folkbildningen lifligt intresserade personers utsago, funne andra anledningar till denna fruktan. Motionären borde dock hatva velat vara så tillförlitlig och intresserad för folkbildningan, att han sjelf vid seminarierna inhemtat detta. ZLäseri är för öfrigt, såsom många andra ord i språket, mångtydigt och kan bateckna både en god sak och en mycket dålig. Så är ock förhållandet med andra termer i dagligt tal, t. ex. uttrycket liberala, som kan synas då ligt för en och godt för en annan, ty bland lem, som så kallas. finner mån mensklighe-j tens ädlaste, som föra veriden framåt, men indar det, namnet: kan ock dölja sig ett sjelfviskt och tyranniskt sinnelag. Motiohären hade dock förklarat sin uppfattning vf läseriet såsom en ju mer formalistisk, less mera tom, uppsynens och åtbördernas skenfromhet ; det vore i det fallet ett stert el, och tal. önskade namn på ett enda :seninariam, der det förefunnes.: I annat fall vore motionärens påstående en obestyrkt anlagelse, för hvilken han ej hade något amn, En annan opinion finnes, som mer sör skäl för att kallas allmän, än den en nskiid ottalat, och det är den, som vunnits senomerfarenheten. om det inflytande, hvilet seminarierna utöfvat på folkbildningen. Ivad slutligen sjelfva saken angick, ville al. ej påstå att en centorsinstitution vid eminarierna borde för all framtid afstyrkas, nen ansåg att den för närvarande skulle ngripa störande i undervisningens jemna ång. Vid förhandlingarnas fortsättning på afonen erhöll hr Hedin ånyo ordet. Han ände sig dervid först mot statsutskottets rdförande, anmärkande, att hvilken betyande person denve än vore, kunde dock ;ke ett af ssatsutskottet anfördt dåligt skäl örvandlas till ett godt, endast derigensm tt det af statsutskott-ts hrjordförande upp epades. Och ett dåligt skäl var, enligt al:s förmenande, påståendet att statsutskotat föredroge en ständig inspektion framför n tillfällig. sålänge nemligen statsut:koret icke ädsagslagt någon viljs att åstadomma en ständig inspekiion, som vore till redss:ällande. Att den uppsigt öfver sremiarierna, som utöfvades af chefen för folkkoiebyrån inom ecklesiastikdepartementet, cke kunde säsom s-dan anses, hade talaren isat genom de uppgifter han lemna: röande nämnde embetsmans besök vid semi arierna. En ledamot (hr A. Rundbäck) ade visserligen förklarat sig icke begripa var tal. erhållit dessa uppgifter, dermed ligen tydligt angifvsnde, att tal, skulle afva pratat i vädret, Sådant vore dock inst sagdåt icka ädelt af den ärade ledamoen. då de vucpgifter tal. lemnat vore hemade ur — K. M:ts berättelse till riksdagen SÖT SE Mr VO er 2 EAT RAA CSR EA NAN TS kotor Jm bb OS oh ee kn Bö Betr od Ån AR RE 2 CU (MD je 0 Ch. hr on oe je ke Er