Aftonbladet – 23 april 1874, sida 3

al dessa fel — och, att döma at förs ur föriighet i denna pankt, den största bristen i hela förslaget — ser ban dernti, att modersmälet ej fött en särskild öfverlärare for , fsig allena, ut.u blifvit, i öfvere med det vanliga förhållandet i vära läro I verk, förenadt i samma band med filom fisk : sl propedenutik. Es skdan för modersabtet el menlig förening hade evligt —rs mening litt kunnat undvikas, om man lärit lärsren i pedagogik öfverraga pämvda för honom , liogalusda främmande ämne. ILjtom 058 dh ; j först se till. om Bämnda föreving verkligen , jär så menig! Allt beror deraf, hvad man I manar mes file. propedentik. Meoar man dermed en islossning till filosofisn i egentlig ucning, så tro äfven vi, om vi också ej for,Jdra sä fast öfvermenskilga exeaskapers hos lä:aren i modersimhjet som —r, att man j med fog kan bos denne förntsät a grov. ig insigt i derta lärvämae. Men det torde j vara —Fr obskant, att man i senare tider både i Tyskland och hos oss börjat starkt ifrågasätta riktigheten a? detta läroämnes vanliga bebandli ätt och yrka på en al.Idan avordning dersf, avt i stallet för formel logik trädde stilstik, och artropologien iu -kränkteg till grunddragen af den eurcpei ska peykologien. För vär del kusna vi ej annat är fionva denna årigt gravdad på gode skäl, och aniagligt är, att en dylik oprfattI sing legat till grund för komiterader förslag i detta sf-eende. U der denna förut ättning torde ej beller —r ha något vidare a:t icvända mot föreningen a? modersmål och filos. pro I pedenutik. Tydligt är npemligen, att läraren 1 modersmålet, i synnerbet om han tager sion uppgift så allvarligt och omfattande tlsom —Fr yrkar, ej kan undgå art i sin uudervisning taga både stilistisk och empirisk psykologi till bjelp: dea förra möer horom vid de första försöken till ämnesskrifving den senare vid den enklaste redogörelse för innehållet af ett skaldestycke eller för en förfatiares litierärhistoriska och nationella I betydelse o. s. v. — Till detta posiviva skäl för en förering af de bäda ämnena kan läggas det negativa, att filos, propedeutik svärligen kan öfverflyttas på pedagogen. Hirom mera nedanför. Hvad angår de tre moderna språkens Åförening hea aamme öfverlärare — hvilket var —rs andra anmärkning rörande ämnesfördelningen — så möter här ej samma slags svårighet som i afseende på moderr målet och filos, propedeutik, ty det lär af ingen bestridas, att de tre språken höja på det närmaste tillsammans, shväl hvad den vetenskapliga frändskapen som hvad undervisningsmerodens likhet beträffar. Af bäda dessa skäl vore det derför en förael, om ep och samma öfverlarare kunde i sej minariet sköta alla tre epråken Jika visst Isota ban miste vara i dem alla tre väl be jvandrad. Komiterade hafva angett detta I möjligt, så mycket mer, som antalet -f kan didater, hvilka för sin öfuingsundervisning I välja franska och envgelska, antaxligen blir ijemförelsevis mindre, säsom man genom en erkel sannolikhetsberäkning lätt kan ötverityga sig. Deremot kommer tyskar, enlig: en likartad beräkviog, att väljas af sh många kandidater, att man ej kan tänka på en förening emellan detta ämne och det likaledes öfverhopade modersmälet. Saker är lätt hulpep, menar —r: man föreslå ynerligare on ö veriärare, särskildt för tyskan! Men bär har —r rökat förbise 6, omstärdighet, som vid en dyiik anstalt är a bögata viet: behofvet sf aträng enhet och samwanhbällning ivom s-minariikollegiet I Det år gilvet, att denna enbet försvagas i samma män som öfverlärarnes antal växer; derför bör detta antal ej göras B örre är som är ousdgängligen nödvändigt. Vi komma nu till bofvidanmärkninger n:r 2 den om pedagogens ställning. Enligt —rs8 menig ha komiterade tiillmätt denrel lärare alltför stor betydelse, dä de ej blowu fritagit honom frän all ege:tliz överiärareverksamh.t utan äfven föreslagit en nägo högre aflöaing Ät honom än bt öfverlärarn: samt ändtligev ansatt honom genom sin ställning företrädesvis lämplig at bestrid icektorsbefattningen. För att becöma bal ten af donna apmäsksiog torde det vars tillräckligt att på ett ställe sammanfatta alla de fordringar, som måste srällas p) 4enne lärare. I följd af hela sin ställnivE blir han den vetenskapliga pedagogiken framete målsman i värt land. en vetensk.p som redan i och för sig erbjuder idkaren betydliga svårigheter och Bom särsildt bo: oss är så ny och med afscende på vära för hällävden få föga besrbetad, att den tager i anspråk säväl en utmärkt förmåga sow ett ansträngande arbete. Den föreläsnings och examinationsskyldighet, denne lärare får sig älagd, kan pärmast jemföras med er utiversitetsprofessors. Men till denna prafasgors tjenstgöring kommer vidare åiggandet att leda kandidaternas teoretiskt-peda gogiska öfnisgar, att så mycket som möjligt bivista deras öfsingsusdervisuing, att j granska deras uppsatser (ty i denna gransk.niog måste han i bvarje fall deltaga) o. 8. v. Skulle ej så stora ansprök på pedagogene verksamhet äfven berättiga en nägot högre aflining? Hvad slurligen beträffar frögsn om hars lämplighet såsom direktor, så har förf, i P-dagogisk Tidskrift ej allenast gifvit komwiterade rätt i deras mening, utan ill och med förklarat en sådan anordning alldsles nödvändig. Detta torde vara at: gå för långt, men svärligen lär det kunna vederläggas — åtminstone är det at —r ej vederlagdt — att den bland seminariilärarne, som i följd af hela sin verksamhet företrädesvis måste hafva de stora allmänns grundeatserna och intrassena i sigte, också är bäst egnad att såsom direktor öfvervsks dessa grundsatsers tillämpning, dessa intressens -tillgodoseende — förutsatt naturligtvis, att han eger Dog praktisk duglighet för av sköta denua befattning. Vigtigare än dessa anmärkningar synas 038 nägra bland dem, som af förf. i Peda gogisk Tidskrift blifvit emot komi:us för slag riktade. Hr H. är nemligen af den mening, att komit6förslaget Ister anstalten börja sin verksamhet i allt för ator skala och att det för dess harmoniska utveckling voro bättre, om tilllämpning.skolan trädde i verkssmhet ett eller eit par är före semi nariet ocks till en bö jan med blo t en enda klass, i ställer för fyra, säsom komit6n fö reglagit; a! seminarielärarne borde endast läraren i pedagogik och skolans rektor fråu första början ti:lsättas,, Uton att vilja bestrida, avt vissa fördelar skulle knana via nas gehom en dylik anorduing, torde man dock kunna sätta i fråga, huruvida icke föraelarne i det närmaste skulle uppvägas af de dermed förknippade olägerhsterna. Eu sädan olägenhet skuaile tysligen uppstå ifall öfveriärarne, sedan de blifvit tillsatte, ansåge sig böra förändra den en gäng in förda undervisvingsmetoden i sina ämnen; i sädant fall vore jn fördelen af skolans till varo före seminariet omintetgjord. Böra äter alla eller de flesta öfverlärare redan från början vara anstäld:, så kan man knappt nöja sig med mindra än fyra klasser, om ett något så när tillräck!igt fält skall beredas skväl för deras Verksamhet som för kandidaternas öfningar. Slatligen är det, såsom ock 1873 åra rikadag insett och mnttalat, för den rätta till lämpvingen af den rya. skolordningen af största vigr, att sewinsriianstalten sö snart ann mÄlliot Ia smo ER oo RT RR i t ATEA Läte rr a RE MEN —— II Nå FE kd ts ch D0 dn tfn TE oa fn Kör Kr Mr JR) re on An) font HEJ JA ING