(1861—68) fördubblad-s, växt tll nära tre a det belopp, hvartill det uppsick ås Här!ill kommer vidare, att af papper ut fördes: 1860 353 984 skålp. 1868 3407 892 1871 4574 246 1872 4533063 Eler ved and:a ord: utförseln af denna vera har efter nedsättninzen af skyddstul len stigit till omkring 13 sånger så hög! belopp som den u gjorde 1860 — före ned sättningen, . Hvad betyda pu dessa siffror? Naturligt vis ivgenting annat än att den gamla sat sen: bvad skyddet dödar, upplifvar frihetens — här, såsom i så många andra fall, på et jysande sätt fått sin bekräftelse af en obe stridlig verklighet. Förklaringen är lätt fun nen, fenomenet beror alls icke på något trol leri, utan på enkia och naturliga lagar. Hvad skyddet gppyehöll var de aimå B k. bytt bruken, dessa anspråkslösa inrättningar för däligt pappers tillverkning för hand eller med de mest ofullkomliga maskiner, som drefvos med minsta möjliga kapital, utan tekniska insigter och utan kännedom om marknadens behof eller affärsverldens av språk. Hvad som nu åter vållat, att vär pap perstillverknirg höjt sig, att vär pappers export stigit, är anläggningen af stör: e pap persfabiiker eller utvidgningen af de förut existeraude, hvilka genom tillverkning i stor -kala, under skicklig ledning och med till: räckligt kapital allt mer och mer undan trängt den lilla fabrikationen, hvars enda stöd förut var skydde:, För dessa större fabriker har skyddet föga eller ingen bety: delse, men dess borttagande skulle endast egga dem will större ansträngnisg att fylla konsumtioners behof och i tillverkningens qvalitet hälla jemna steg med sina konkurrenter å den stora marknaden. Och i sanning — en sådan eggelse behö:ves, ty den svenska pappersfabrikationen är ännu visst icke så högt u-vecklad som önskligt skulle vara; det svenska papperet motsvarar ej i allmänh t de berästigade anspråk som förläggare, boktryckare och — den bokköpande allmänheten kunsa ställa på detsamma, Och här framställer sig nu det moment, som i dessa frägor alltid är att framhålla gent emot det 2. k. nä ringsintressets rätt. Vi ha nyas IMit erfarenheten bevitna, att uti i fråga varande fall existerar ingen verkiig motsats meilan koönsumenvwernpas och produktionens intressen, enär det ju visat sig, att skyddets minskving (hvilket är tillgodoseende af konsamen ternas intresBs) icke ruinerat produktionen, ntav tvärtom befordrat dess framätskridande. Dotstorde icke helier vara svårt att visa, haru det intresse, konsumenterna ännu hafva att framhålla emot den qvarstående skydds wollen, är af ganska stor betydenhet, Det gäller ja en lättnad i omkostnaderna för det analiga arbetet i vårt land: hvarje öre skyddstull på papperet är ett öre skatt, som den bokköpande eller den tidningsläsande allmäsheten barslar till — pappersfabrikan ten. Det är allmächetens — lyckligtvis i Sverige den sora allmänbetens — ansp äk, för :hvilka bok:örläggare och boktryckare gjort sig tills målsmän, och frågan är nu, om den svenska riksdagen skall hälla mera på det lilla och privata iatresse, som talar för papperstulleas bibehållande, eller på det stora och allmänna intresse, som talar för dess borttagande,