MUSIK. Fröken Olena Falkmans konsert å Stera teatern hembragte den rikt begäfvade sånger skan en rättmätig hyllniog i da tecken till publikens synnerliga gunst, hvilka innebo i en fullsatt salong, lifligt mottagande samt entusiastiska bifallsyttringar, framropninga: och blomsterkastnivg. Ehuru kanske icke fullt så förträffligt dispone:ad, som bon vid åt: skilliga föregäenda uppträdanden visat sig vara, gjorde emellertid konsertgifvarinnan också nu djupt och mäktigt intryck genom den utomordentligt sköna stämman, som hoa denna artist värdigt motsvaras af sant mu sikalisk anda och ädel konstnärlighet, samt genom utbildad, betydande färdighet inom hvarje område af såvgkonsten. Hennes program omfattade en storartad aria ur Hen dal3 Rodelinda, som återgafs med allvar sig, bögstämd patos, ett praktnummer ur Rossinis på sin tid mycket prisade opera Semiramide, hvari koloraturskngerskan bri:jerade genom mängsidig, förfinad tekuik, Arlbergs Två visor om döäden-, hvilken komposition betydliet vunnit genom der under senare tid tillkomna orkesterarrangementet, samt slutligen några reat lyriska tondikter af våra i denna genre mest frej dade mästare, Adolf Lindblad, Geijer och Josephson, Bland dessa vatioaela romanser och visor, hvilka i allmänhet erhöllo en smakfull och behaglig, mea icke synnerli gen varm eller om hänförelse vitnande tolk niog, voro Josephsons bäda sånger, Vysas min lilla flicka och På vandring, nyheier för dagen, men helt och hället affattade i den stil, som för dan svenska visan redan kan betraktag såsom klassisk. Förutom ofvannämnda nummer sjöag fröken Fölk man altpartiet i Verdis mästerstycke. qvarretten ur Rigoletto, en komposition, hvars sionliga sköabet ech d-amariska kraft sä kerligen skulle hafva gjort stor eff-kt, 0: något mor af sydländskt lif och italienskt