Aftonbladet – 23 april 1874, sida 2

De Vigne pratade och skämtade med hel den liflighet och glänsande humor, för hvil ken han som sällskapsmenniska var beryk tad; Flora och Lady Blanche täflade isnar fyndighet och Curly hembar Julia 8:t Croi) sin hyllniog så enträget, att, hade di blifvit lempade ensamna ett ögonblick. skull han bestämdt hafva friat. Mot slutet a måltiden blef lady Fantyre så blixtrand Irick, att man nästan glömde hennes älder och ehuru Trefusis j med synnerlig liflig het deltog i konversationen, var hennes skön tet af en så cemotständlig effekt, att hor kunde gälla som inspiration för oss alle sammans. Ni lemnar således Cambridge i morgon sade hon, under det de väntade på S:t Croix vagn, som skulle föra dem hem. Ja, om ni stannade, skulle äfven jag stam: a, men mrs S:t Croix berättar mig, at i reser om mändag, sade de Vigne halt yst och betraktade henne med med en blick ä varm, att få qvinnor skulle kunnat mot tå den. Hon log med sitt kalla sarkastiska små öje, som, om jag varit de Vigne, skulle jort mig follkomligt okänslig iör alla hen. 18 öfriga behag. Det är lätt sagdt, då jag nu verkligen eser och inte kan sätta er på prof. Jag besvärar mig aldrig med att säga. vad jag inte menar, miss Trefusis. DÅ kan ni komma för att återse mig fter julen. Hvad han svarade vet jag ej, men jag ö:modar det var jzkande, ty så förtrollad, om han redan var, kunde han säkerligen j motstå den smäkiande blick, hvarmed on sade honom sitt farväl. Han följde enne ned till vagnen, stod qvar ett ögontick, sedan den ru!lit bort, och betraktad en hvita Azalea hon gifvit honom. Tvä immar dereft.r låg den emellertid förtram: ad på golfvet och blef påföljande morgov t:opad med annat skräp. Änpou var hans jerta fritt,