frågan? Årsässisnsnstinierninnitsnnnnd Den 20 dennes öppnades den österrikiskungerska delegationsförsamlipgen i Peeth. Dotia den österrikiska monarkiens gemensamma parlament upprättades är 1867 efter afyv-renskommelse mellan då varande rikskanslern Beust och ledaren af den unger -ka poiitiken Frans Deak och sku:le vara det synliga uttrycket för den realunion, som förenar Österrike med Ungern. För att emellertid förekomma all inblandving af den ens statens angelägenheter i den andras, betämder, att hvarje delegation ska!l rädpläa för sig och att allt samarbete mellan de österrikiska och ungerska representanterne ksll ske på skriftlig väg. I händelse uf meningsolikhet kunna de sammankallas för gemensam voterivg, men ej för gemensam debatt. Denna egendomliga institution har ofta blifvit bittert angripen af den tysketerrikiska demokratier och af ungerska iksdagens yttersta venster (:om vill ha realunionen förändrad till en personalunion, hvaruvti icke finnes något annat gemensamt seå Österrike än monarkens person), men den har icke desto mindre under de sju br, i hvilka den egt bestånd, visat sig vara rätt brukbar och lämplig för behandlingen af kejsarstatens gemensamma angelägenbeter. Delegationen har i är fått ytterligare att stöd i den nya ungerska ministåren. enär finansministern Ghyczy, som förat anskgs for en motståndare till realunionen, uttryckligen förklarat, att han och hans vänner (1en moderata venstern på riksdagen i Pesth) mse och erkäsna nödvändigheten af den är 1867 afslurade öfverenskommelsen med Ö-rerrike. Evär delegationsmötet i år bälles uti Pesth, hafva 60 medlemmar af det österrikiska riksrådet måst lemna Wien för att begifva sig till Uagern, men denna fränvaro kommer sannolikt icke att räcka länge, enär delegationerna efter fullbordande af de vanliga öppningsformaliteterna (pre isentval, tillsättande af finansoch petitionsutskott m. m.) tillsvidare icke h-fva vägon anledning atthålia plenarmöten. Som b-kant utgör delegationernas område ut: kespolitiken; riksfinanserna och den gemensamma armån. Hvad utrikespolitiken angår, kan det ej vara nägot tvifvel under kastadt, att detta äras delegation i hvarje hänseende skall godkänna den af grefve Andrassy följda fredspolitikenp. Detintima förhbllapdet till Tyskland, det ryska kejsarbesöket i Wien och kejsar Frans Jo-efs återbesök i Petersburg samt konungens af Italien bjertliga mottagande i den österrikiska hufvudstaden uppfattas som en boren för freden och som ett bevis på, att sterrikes förhållande till grannstaterna, som då och då varit nägot spändt, nu är det bästa. Om de senaste diplomati.-ka förhandlingarna med Ryssland, skrifver Neue freie Presse, hatva beredt vår han delspolitik fördelar, och om underhbandlin garna angåerde den orientaliska frågan och de balfsuveräna staternas förhällande haft en lycklig utgäng, skall framgå at debatten i delegationerna. Om den röda bokens eventuella innehåll vet man ännu iogenting, enär dess utgifvande i år blifvit otillbörligt fördröjdt. Diplomatiska afslöjanden eller nyheter kommer den sannolikt icke att innebålla. Man lotvar sig mer af grefve Andrassys tl och af de evar, han kommer att afgifva på åtskilliga bebädade interpsllationer. En af dem kommer att vända sig omkring den rameniska regeringens tppträdande gentemot Österrike. Delegationernas hufvaduppgift skall dock som vanligt bli att bestämma krigsbudgeten. Vi böra icke, till följd at den jerntids, hvarati vi Jefva, hängifva oss åt sangviniska förhoppningar och det är en känd sak, att en fullständig omgestaltning af den öster rikiska arm6na skall bli lika kostsam som långvarig. Hvarje år har den anspråks fulla -krigsadministrationen fört en strid med de af nödvändighet sparsamma delege rade. Rikskrigsministern baron Kuhn har pu uppställt en pormalbudget, som skall följas. Skulle man blott fästa afseende vid fissnssituaticnen, skulle utgifterna till armen. nedsät:as i stor skala, men det är tyvärr en sanning, att vi icke i detta hän seende böra stå tilbaka för andra stater. Frankrike bygger fästningar, Ryssland inför allmän värnepligt, det tyska riket ba viljar en fredsstyrka af 401 000 man och höjer sin krigsbudget för de kommande sju åren med 200 mill. thir., och vi måsta derför vara glada, om auspråken för 1875 icke bii större än för innevarande br. Då man under längre tid nästan dagligen fick underrättelser från Spanien och särskildt frän stridsplatsen mellan Bilbao och Sommorostro, har deremot nu en nästan fullständig tystnad inträdt. Krigsoperationerna äro instälda till följl af storm och starkt regn, och under tiden hafva ryktena florerat, Serrano skall ha erbjudit carlisterne en öfverenskommelse (convenio) i likhet med dea är 1839 i Vegura afslutade, hvarigenom det första carlistkriget slutade, och det af honom sjelt för ett par lr sedan i Amorovieta ingängna, men at regeringen förkastade aftalet; don Caros lär dock i förtroende till sin heligå sak pa afslagit anbudet. Andra förklara, att OR Fr är AG BE Tr gle TE AREA De rr då oe dr fn ad RR er a)