Aftonbladet – 20 april 1874, sida 2

dermera låtit behofvet af likartad lagstift-r ning rörande handelsoch i det hela sam t tärdseisförhållandena framträdå allt mer och 1 mer oafvisligt. Med uteslutande af straff le rätten upptogs frågan åter 1853, och på en ll konferens i Bern följande år uttalade sig! flertalet kantoners ombud för införande aflt gemensam vexellag, detta dock ej på för-1j bundslagstifningsväg, utan genom öfverens ! kommelze mellan kantonerna (konkordat);! det i anledning häraf utarbetade vexellag-l1 förslaget bief emellertid endast af 5 kantoner : antaget. Inom ett annat område har på lt konkordatets väg den gamla oefterrättlig-!t heten blifvit i vidsträcksare wån aftjelpt, il: det att flertalet Kanioner förenat sig att ömsesidigt skydda den litterära eganderät i ten, hvars förläggande under förbundsrepresentationeny lagstiftniogsmyndighet yrkades redan 1848 Förhandlingar om äktenskapslagstiftningens sammansmältsing genom ett konkordat inleddes 1862; och samtidigt började man förbereda handelslagatifthingens unifikation; men då man under arbetets fortgång utsträckte anspråken till obligationsrätten, konkursoch skuldfordringsärenden, skrämdes de romazska kantonerna, som redan voro hugade för en gemensam handels lagbok, af utsigten till en slutlig hopsmält : ning af hela cilvilrätten, hvädan Tförstsget): j strandade. d Sålunda hade känslan af den gamla splittringens olägenheter redan flerfaldigt gifvit: sig tillkänna och medfört dels förarbeten : till afhjelpande af en med hvarje dag mera : kännbar olägenhet, dels också vissa smärre positiva resultat i cantraliserande riktning, när 1864 en revision i sådant syfte af 1848 års förbundsförfattning bragtes å bane. At det förslag, som nu utarbetades, och som år 1866 underkastadez folkomröstningens eldprot, blef endaet en artikel antagen, nemligen den som stadgade eller utvidgade rät tigheten att fritt bosätta sig och vistas hvar som helst (libert d etablissement, Freizigigkeit). Samma år medförde-emellertid inbördes kriget i Tyskland och dess stora resultat för det tyska enbetsarbetet — ett motstycke i stort, kunde man säga, till hvad Schweiz upplefde i alutet af 1840-talet — ett kraftigt intryck till den åsigts förmån, som hade legat uadervid folkomröstningen. Det var derför så mycket naturligare att centrsliseringspartiet åter upptog kampen, och 1869 var revisionsfrågan ånyo olficielt i gång. Då. mellankom det fransk-tyska -kriget, som-för tillfället visserligen verkade något uppskof, men som ock å andra sidan i fråga om en bufvudpunkt — :förbundsförsvaret — var särdeles egnadt att gifva stöd åt centralisternes program. Hela vintern 1871—1872 var förbunmdsförsamlingen 2y8selsatt med revisionsfrågan, och efter den lifligaste agitation blef det-sälunda tillkomna förslaget af 5 Mars 1872 understäldt folkomröstning den 12 Maj s.k., då det med 5 till 6000 nejrösters öfvervigt förkastades, liksom det ock afslogs af tretton kantoner mot nio. Detta förslag gick i starkt centralistisk riktning. Förbundsförsvaretsinrättning, hvaratinnan förbundet och kantonerna sing emellan dela makten på ett sätt, som ej är gagneligt för försvarsts enhet och kraft, öfverflyttades nästan helt och hållet i förbunds myndighetens hand. Under förbundets kompetens hänfördes lagstiftningen om handelsoch näringsfrihet, mått och vigt, fiske och jagt, utvandringsoch försäkringsagenturer, helzofarliga yrken, barns arbete i fabriker. Vidare fick förbundet ej blott den högre undervisniogen under sina vingars skugga, utan ock en ej oväsentlig befogenhet att ingripa i folkundervisningen. Ytterligare skulle förbundet taga jernvägars byggande och trafikerande om: hand: Denna sist nämnda artikel intresserade i synnerhet finansiererna, de stora. bolagscheferna eller de a. k. baronerna, hvilkas öfvermod, tyg: ladt och qväst iaom:kantonerna, nu-hoppades göra sig förbundsmakten underdånig. Slutligen ville förslaget lägga civillagen och civilprocesasen i händerna på förbundsmakten, som äfven, bemyndigades att utsträcka sin lagstiftning till straffrätt ech kriminalpro: cess, likväl utan rättighet att upphäfva jur ryn i de kantoner, der den redan var införd; dödsstraffet förklarades afskaffadt, un dantagandes i krigslagen, likaså de afflik: tiva straffen. Förbundsdomstolens kompe tens utsträcktes omedelbart i ej ringa mån, hvarjemte tillfälle medgafs att framdeles göra den till en appellasions och kassationsdomstol, som — då rättsskipvingen fortfa rande blefve kantonernas sak — kunde upp: rätthålla enhet och följdriktighet i jurisprudensen. Revisionspartiet. hade -med detta förslag gått så långt. att ejblott den kantonala avtenomiens ensidige anhängare i andanom sågo land och folk hotade af obotligt förderf, utan ock de moderatare medelvägsmän, som ville till en viss grad medgifva förbundamaktens utvidgning, nödgades vid vo teringen, som gälde hela förslaget i klump, ställa sig å de senares aida;och förkasta allt. En egendomlig tillsats af häftighet fick striden. genom de förhoppningar, hvarmed revisionen helsades i Tyskland, och de ej mindre lifliga farhågor, hvarmed den mots från fransk sida. Den stortyska lyst nad, som ide -dagarne--tuwlade sig utan mått och. hof i sergerrusets orgier; kunde ej med sina skenbart liberala och välmenta fraser hindra, att den verkliga grundtonen dock tydligt nog klingade igenom: das Vaterland muas grösser seyn. Det fordrades ej någon siareförmåga för att fatta, hvad som låg bakom välörskningarna för en reform, hvilken skulle sätta Schweiz i stånd att tidsenligt utveckla sig, göra ända på föråldrade inrättningar, rycka upp de efterblifna: kantonerna ur deras gammalmodiga enfald samt göra dem, med eller mot deras vilja, delaktige i den moderna kulturens komplicerade välsignelser. Ötvermakten vinner ju lättare sitt spel, när den lägger sin hand på den meksnism, som i en centraliserad stat reglerar och styr allt, än när den skall tum för tum vinna sin mark från den sjelfständighetsanda, den förmåga af och vana vid individuelt och lokalt initia tiv, som veta att lita på sig sjelfva, sedan de styrande tappat hufvudet eller förlorat en drabbuing. Det kan ej nekas, att motsatsen mellan franska och tyska kantoner, mellan franska och tyska sympatier spelade en roll i revisionsfrågan 1872, och det visar sig lätt, när man närmare granskar de mot hvarand:a stående härarnes led, att detta förorsakade en egendomlig partigruppering och högst besynnerliga alliznser mellan eld och vatten. Men om ock, derest reformen hade bedömts och afgjorts uteslutande i och för sig sjelf samt utan nägon hänsyn till utlandet, möjligtvis utgärgen blifvit en annan, så är dock allt som sedan dess före fallit egnadt att ingifva dem tanken, att det då tillämnade steget var för stort, och att det var bäst som skedde. Det visade sig nemligen, att den ssgrande majoriteten, utan öfvermod, och den slagna, nära jemnstarka minoriteten, vis af skadan, började EE FA TT T