Aftonbladet – 18 april 1874, sida 3

låg rakt ifrån bebyggda delar, lyckades maj rädda såväl omkricgliggande byggnade som ock den tärt bredvid det stora huse befintliga materialgården samt det Hägg bladska varfvet, hvilket senare sannolik strukit med om vinden legat ditåt. På motsatta stranden antändes intet, oak tadt der funnos säväl balmdösar som, fast än något längre bort, Linköpings sågverks bolags upplag af trävaror och änskönt mil lioner eldgnistor föllo ned deromkring. Pansarkanonbåten Björn, som låg tät bredvid det brinnande huset, manövrerade: skyndsamt öfver till motsatta stranden, de: den låg skyddad, och med tillbjelp af man skapet från denna båt räddades äfven el skonare, hvars segel och tågvirke fattat eld Men svårt deran var ångfartyget Nore hvilket för reparasion låg förtöjdt vid varf vet med aktern tätt intill det brinnande huset. Man försökte få det loss, men förgäfves; tuvga jernkettingar höllo fartyge fjettradt. Det fattade eld: rop och skrik Några män befiona sig å fartyget; de för. söka släcka medelst sprutning och äro när: att lyckas, då plötsligt med ett väldigt bra en del af den ena utaf det brinnande kolos sala husets gaflar störtar ned öfver farty get. Dess akter fattar eld, och det brinne: icke obetydligt; men man lyckas slutliger släcka elden och fartyget blef räddadt sam undslapp med jemwförelsevis ringa skador. Vattnet glänste såsom eld och på dess yta syntes bätar med nyfikna. Ea prän låg vid motsatta stranden. En man befanr sig å densamma, sysselsatt med att kast den ena stora päsen efter den andra i sjön Det var krut, och man nödgades vidtags detta försigtighetsmätt. Detta krut var bestämdt för profskjatning å pansarbåter Björn, Efter hvad vi hört, fattade old uti en kK ett fartyg befintlig skeppares kläder; han ropade till land att man skulle spruta på honom, men ingen hörde hans rop, hvadan han för att rädda sig hoppade i strömmen samt simmade derefter i land. Snart voro det brinnande husets väldiga väggar rasade, och i lågorna syntes de ä stapel stående, tvenne ännu icke fullt färliga pansarkanonbätarne; deras plätar voro västan hvitglödgade af hettan. Man har i lag stöttat dem och dervid funnit att de lafva stora bucklor i botten samt för öfrigt iro på mänga sätt förstörda. Det är ännn visst om de kunna användas; detta lärer mellertid vara mindre troligt, och i så fall irabbas verkstaden af en stor förlust, man äger omkring 300,000 kronor, hvilken summa de båda icke brandförsäkrade panarbätarne lära varit värda i det skick, vari de vid eldens början sig befunno, Den ena var ännu längt ifrån sjöfärdig, nen den andra var klar att om nägra dagar gå af stapeln. Klockan bortät tre på morgonen var all ara förbi, endast tunga, blodröda rökmas: sor väitrade sig fram i den kolsvarta naten, och snart kunde klämtningen upphöra. Eldsvädan, d. v. s. dess egenwiga iutensi vitet, hade då varat i ungefär 3 timmar, ivaronder den stora byggnaden jemte in ventarier helt och hållet brann upp. Elden ick också god fart af den ganska starka olästen. Huru elden uppkommit är ännu obekant. Klockan 9 i gär afton slutade arbetet, hvarvid arbetarne aflägsnade sig. Huset jemte inventarier, maskinerier o. I. Vv. var försäkradt för något öfver 100 000 sronor, mest i Skandia; men, som sagdt, verkstadsholaget drabbas det oaktadt at en nycket betydlig forlust. Ea mängd timrermän fingo samtlige sina verktyg upp orända. Föröfrigt blifva visse ligen en del ubetare för nägon tid utan förtjenst vid rarfvet, men efterfrågan på arbetsfolk är iu synnerligt stor, hvadan vi icke tro att ågon nöd står för dörren.