Aftonbladet – 17 april 1874, sida 3

tid stofthyddan godt på något sätt att inte se sig bortglömd af dem man älskade här på jorden, det vill jag lofva. Några minuter senare kastade aftonsolen sin bortdöende glans på gruppen af dem som lidit så mycket af sin kärlek till en ovärdig, men som nu med friska kransar höljde den graf, vid hvilken saknaden med tårskymda ögon endast såg den brottsliges ljusa sida, och kring hvilken hoppet redan byggde sina rogzenfärgade luftslott, medan kärleken: med helig ifver lofvade att taga varning af den lefnadssaga, hvilken graf. kullens doftande vårblommor berättade om honom, som slumrade i ro dernere. (SLUTA NES