Aftonbladet – 17 april 1874, sida 3

Kyrkomötet?.— sporde Viola Jesnde. Ja, har jag inte grälat i dag änyo med den satans prosten. Hau gillar ju allt, som kan nedsätta qvinnan, och förespår att vigselformvläret svart blir ändradt vid det blifvande kyrkomötet till männernas fromma och förmån. Sjelfva kyrkan tänker nu helga qvinnans ökade föriryck. Då gifta vi oas utan hjelp af kyrkan, eller hur, Ejnar? skämtade Viola — Hederliga menniskor äro våra vitnen, lärkorna vära bröllopsmusikanter, -dufvorna, som flaxa här omkring oss, våra brudtärnor, och Guds klara: sol, som strålar ned på ose, välsignelsen från ofvan. Lägga sedan fader och moder vära händer samman och bedja Gud för vår lycka, hvad behöfva vi väl prest eller vigaselformulär? Vi ska gh i spetsen för oppositionen mot dem, som vilja kränka qvinnans rättigheter. Mitt illande lif, det är jag med om, men ta mej kasingen om prosten ska få viga er; nej, jag röstar för den nye hygglige komministern, och så röstar jag för första Juni såsom bröllopsdag, ty den dagen är jac född, och då föddes också Ingas far, min bästa vän på jorden. Och då föddes också — han, som säkert skall välsigna ert förbund från andeverlden — stammade Inga och dolde sitt tår: skymda öga vid den älskade dotterna bröst. Sanrt, sacnt! instämde gabben Göran, Topp alltså! Låt oss den dagen rentvå Melcher. Winke från hvarje fläck genom att hålla häns minne heligt. Vi äro alla stora syndare och vinglare inför Gud Fader deruppe, och lycka för den, som får göra någon afbetalving på sin stora skuld redan här på jorden. Och lät oss nu basegla beslutet om de ungas förening med en liten promenad vill Melchers kulle, Det gör all