Aftonbladet – 17 april 1874, sida 3

lörstår bedöma arbetet, oron och möderna. Bra, min dotter, bra, min älskade Viola! — jublade Artbur Bluhm, i det han kysste den älskliga flickans panna, Till lön för ditt förtroende hade jag tärkt at: få ge dig en liten bröllopsgåfva; men at fruktan för ditt afslag underkastar jag den först din egen pröfninvg. Hvad tycker du om det här byggnadsprojektet ? Viola npprullade en ritning, hvars anblick kom hennes hjerta att klappa af förtjusning. Det var Thorefors slott restaureradt i hela sin ursprungliga vackra stil. Men med dämpad hänryckning suckade hon straxt derpå: Ack, sådana orimligheter! Det är ju en kostnad på hundratuven tal; nej då är det billigare att arbeta på fullbordandet af ruinen. Det är en kostnad blott på femtitusen, en ringa del af vinsten på mina indiska jernvägsaktier, Tillåter du mig att utan hyra bo i slottet, så vill hyresgästen tacksamt bskosta reparationen. Flyglarna kunna sedan användas till det skolhus, för hvilket du så länge svärmat och de båda gärdarnas mejeri förlägga vi lämpligast till Alvestanäs, der moster Kajsa blir envåldsregentinna, med vilkor att helsa på oss alla dagar. Kojsa Adler gnuggade händerna af förtjusning. Ja, hör nu, Arthur Bluhm, min vän och frikostiga bror! Tillåter du, så hissar jag dig, en headershissning helt ensam. Mitt illande lif! DÅ slippa vi lärgre se det här rucklet, som skrämmer bort all trefrad från Iden: vackra gården. Men hör pånou, Ejnar och Viola, nu så ska pi — ta mej kasingen — skynda på med bröllopet, ty annars kom mer kyrkomstet snart och bindrar vigsola,: