Aftonbladet – 16 april 1874, sida 3

Violas bortovaro, och midt under den -allmänna sorgen mottog han så många leenden under tårarne, ty Viola gaf tuserde förhållningsorder. Låt nu se, bäste Ejnar, att du inte glömmer hälften af hvad jag sagt dig. Det är ingen lätt sak för en ung löjtbant från Indien att sköta ett svenzkt jordbruk, skämtade den skalkaktiga. Och se nu som min inspektor inte alltför mycket på ditt eget bästa. Ännu en gång räknade Viola upp på fing rarne en lång minneslista, men Ejnar afbröt den efter ett ögonblicks andäktigt lyssnande med en brinnande kyss, det första inseglet på det unga parets frölagda lycka. Färden i resvagnen och på jernvägen var dystrare än ett liktåg; Melcher Winke var alldeles förkrossad, och tusen gånger önakade han en JAÄrn väg sölytka, vid hvilken han sjelf blefve det enda dödsoffret. Anländ till hufvudstaden, tog den olyckliga familjen in på ett obemärkt hotell och tillbringade aftonen under samtal egnade att ingifva den svigtande familjefadern mod och styrka Redan följande dagen uppsökte Melcher Winke, åkande i en täckvagn och gömmande sig i dess innersta hörn, sitt forna juridiska biträde. Lagkarlen stod der alldeles handfallen af bestörtning vid åsynen at den till lifvet ktertuppständne. Med all sin aktning för lagens helgd och sin kärlek för det rätta, tillstyrkte den gamle häradshöfdingen sin fordne klient en ögonblicklig flykt och mälade i bjerta färger följderha af en sjelfangifvelse säväl för brottslingen sjelf som för hans oskyldiga familj, hvilken, ed en rättskänsla, som väckt allmänt erkännande, sökt att i sin mån genom afbetalande af de fattigaste borgenärernas fordringar rentvå vinglarens fläckade ära. Dock, fåfänga vöro alla den lagklokes ar gumenter, Melcher Winke stöd orubblig i sitt Beslut och anhöll endast om häradsköf