Internationales ställning för närvarande. Det är ett lika glädjande som obestridligt faktum — skrifver veckotidningen Arbeideren — att sällskapet Internationale för närvarande befinner sig på ett slags återtåg i största delen af Europa. Ensamt af den dödslika tystnad, som råder i och om sällskapet, skulle man kunna sluta till, att den våldsamma och oförtrutna agitation, som förut bedrifvits af dess chefer, icke längre fortsättes med samma kräft som förut; men det finns dock helt andra tydliga och bestämdt bevisliga tecken, att det verkligen förhåller sig ab. Att Internationale aldrig har kunnat frodas i England, har till en stor del sin orsak i de engelska Trades unions, hvilka för arbetarne ha varit ett så tillräckligt värn för deras bärmast liggande intressen, att de icke ha låtit dära sig af de lockande taflor, som Internationale upprullade för dem, utan ha afvisat dem, föredragande det bepröfvade för det obepröfvade. Annorlunda har likväl förhållandet varit i andra länder med en talrik arbetarebefolkning ivom industriens och den egentliga fabriksverksamhetens gränser; man kan såsom exempel nämna Belgien och Schweiz. Men äfven der finner man likväl på den senare tiden otvetydiga förebud, stt den reaktion, som nödvändigt förr eller senare följer på hvarje stark rörelse, vare sig den i den ena eller. andra riktningen, redan häller på att infinna sig. Från Brissel erfar man, att den komit af Internationale, som hittills har haft sitt hufvudsäte der och derifrån ledt rörelsen i Belgien, har i sinnet att förflytta sitt residens till Verviers. Det ligger — sksom en belgisk — tidning alldeles riktigt antyler — en känsla af maktlöshet i denna omständighet; man afstår från striden på det stora slagfältet och drager sig tillbaka till en mindre ställning, hvarifrån man skall röra försök att ännu en tid leda rörelsen och samla qvarlefvorna af hären. Äunu ett teg, säger tidningen, och TInternale skall rara utanför Belgiens gränser. Någonting lylikt försigglr för närvarande i Schweiz. nternationales centralkomite, som har till ippgift att samla sällskapets alla afdelninsar i Schweiz omkring sig, har icke kunat förmå mer än elfva att ställa sig under jess fana, och dessa finnas alla i Geneve ch trakten deromkring och äre de minst etydande. De tyska afdelningarnai Schweiz a genom sin officiella organ, som utkomrer i Zäörleh, öppet. förl t. att de icke rkänna komitns makt och myndighet, och urasektiorerna ha likaledes gjort affall. Inder det att således en stark. splittring ed deraf följande förminskad betyenhet råder, då epdast de gånåveska afelningarna erkänna den lagliga astyrelen, vill det synas, att till och med der anIutningen till sällskapet icke är synnerlien stark, trots de elfva afdelningarna, vilkas medlemsantal ganska riktigt icke eller uppgifves. Den politiska arbetaressociationen, som räknar 20,000 medlemar i Gnåve, har nemligen beslutit arbeta A att bilda föreningar, bestående af arbewe och arbetsgifvare, ett steg, som uppenarligen icke kan öfverensstämma med Inrnationales planer att hålla dessa båda irter så aflägsna från och flendtliga mot rarandra som möjligt. De tinderbandtin