Aftonbladet – 15 april 1874, sida 3

MUSIK. Den serie af soirter för , kammarmusi hvarmed hrr Book, Hagemeister, Nordqui och F. Söderman äfven under denna säson riktat hutvudstadens konsertrepertoir, upj rätthållit en af tonkonstens ädlaste braj scher samt i allt högre grad förvärfvat al mänhetens sympatier och erkänsla, afslöt sistlidne lördag med en konsert, som hva programmet angår var fullt jemförlig me och i afseende på utförandet måhända öfve: träffade sina föregångare. Cherubinis mes berömda violicqvartett, den i Ess-dur, ekänkt äåhörarne den mest angenäma bekantska med den frejdade florentinarens storartad konstnärlighet, den honom såsom italienar medfödda, hänförande melodirikedomen, de djupa och omfattande musikaliska kunskar som ställer homom i jemnbredd med Tysk lands främste mästare, samt den elegan och klarhet, som han hos fransmännen in hemtat. Lika karakteristisk och på samm: gång såsom den bjertaste kontrast framsto Schumanns härpå följande ofta gifna qvar tett (opus 47) med sin färgrika romantil och originella utarbetning, och såsom slut nommer gafs Mendelssohns qvartett i E-moll hvilken mindre än de båda föregående konst verken betecknar en utpräglad individuali tet, men genom själfollt innehåll och syn nerligen värdad form otvifvelaktigt förtje nar ett aktadt rum inom qvartettlitteraturen I Cherubinis och Mendelssohns qvartettei uppbars första .violipstämman af hr Book, i Schnomanns af hr Hagemeister. Fröken H Thegerström uttörde med stor förtjenst piano ovartiet af sistnämnda nummer och i det hela företedde utförandet, hvad beträffar aåväl samspelet i allmänhet som den förfinade ny anseringen och intonationens korrekthet större fulländning än någonsin åtminstone under denna speltermin. Konsertgifvarnes sålunda vunna triumf är så mycket mel glädjande, som den berättigar till förhopp ning att deras gemensamma företag, hvil ket numera med trygghet kan påräkna pu blikens gunst, skall under kommande år allt iramgent fortsättas. Söndagens populära konsert i Berns sa long var rik på iotresse, änskönt den onek ligen lofvade mer än den förmådde att hålla. Atven här voro Cherubini och Schumann representerade och visserligen genom konst verk, som äro att räkna bland deras mäster. stycken, men icke fullt så värdigt genor tolkningen af dessa tondikter, hvilken tvärt om lemnade åhörarnes önekningar ett tem ligen fritt spelrum. Den tjusande ouvertu ren till Anakreon vitnade emellertid om berömvärdt nithosa kapellet, och i Schumanns ouvertur till Manfred gingo väl åtskilliga fina och sinnrika detaljer förlorade för Bhövaren, men afslutningen, som också är glanapunkten i denna komposition, fick likväl framträda med ostörd skönhet. Slutsatsen i Mozarts herrliga Jupiter-symfoni visade sig ätven i månget och mycket öfverskrida konsertgifvarnes krafter. Harmoniska sällskapet gaf i går för andra gängen den briljanta konsert, hvars första uppförande för några veckor sedan gjorde å utomordentlig lycka. Programmet var alldeles oförändradt, salongen fullsatt och konsertgifvarnes succes nu såsom nyss fullständig. Ett muxikaliskt samfund, som med sk lefvande intreese omfattas af den bildade publiken, skall säkerligen känna sig manadt at länge fortsätta sin glädjande och för hufvudstadens konstnärliga anseende betydelsefulla verksamhet.