Aftonbladet – 15 april 1874, sida 2

tvi p hvad vi dock j förmoda — tillräckliga skäl skulle komma tt anföras mot föreningen af filosofi och ch pedagogik, torde ofvanrämnda utväg att ösa frågan åtminstone vara bättre än den comiterade föresligit. ne rr Å I fredags börjades i österrikiska herreiuset debatten om de kyrkopolitiska laarne, hvilka, såsom bekant, redan blifvit ntagna af riksrådets deputeradekammare. DÅ det österrikiska herrehuset omfattar ett större antal framstående parlamentariska sapaciteter än deputeradekammaren och då n betydlig del af landets högsta presterskap har säte i densamma, är det lätt förslarligt, att man motsett denna förhandling ned utomordentlig spänning. Åhörareplatserna hade aldrig varit sä tätt besatta; de isterrikiska pairerne hade mangrant infunit sig och på salens venstra sida (presterskapets plats), som eljest vanligen är tom, sågow kardinalerne, furstbiskoparne och anIra prelater i full ornat. Hufvndtalaren var det österrikiska presterskapets primus, urstkardinal Rauscher (Wiens erkebiskop och kejsarens förre lärare), som bland annat yttrade: När man lugnt och opartiskt öfverväger saken, visar det sig, att lagförslaget om den katolska kyrkans yttre rättsförhållanden icke innehåller synnerligt mer, än hvad som redan förut är tillförsäkradt regeringen genom de bestående lagarne. Rauscher ansåg af denna orsak, att nya kyrkopolitiska bestämmelser skulle vara öfverflödiga och fäste slutligen uppmärksamheten derpå, att en stor dela! befolkningen skulle fatta ovilja och misstroende till författningen och riksrådet, då den såg, att lenna församling sökte att tillegna sig ett välde öfver kyrkan, som icke tillkom den ealigt författningen. Ett krig från statens sida mot kyrkan skulle förstöra den österrikiska monarkien, ej kyrkan. Mest uppseende väckte furstkardinalens uttalande om Bismarcks politik. Han menade, att den tyske rikskanslern, buren af folkets gunst och bländad af stora vapensegrar, har förlorat förmågan att rätt afväga de sedliga makterna och att han anser allt möjligt, emedan han känner sig stark nog att krossa hvarje motstånd. Men Preussen skall komma att plikta för sina villfarelser och desto svårare, ju senare det besluter sig att afstå från den väg, det nu beträdt. Utom Rauscher talade kardinal Schwargenberg och flere andra prelater mot lagförslaget, som försvarades af riddaren Arneth, år Höfler m. fl., som i syvperhet framhöllo, att man borde skilja mellan hierarki och kristendom och att statens åtgöranden blott vore riktade mot presterskapet, ej mot kyrkan. Neue freie Presse är af den åsigt, att ie mer framstående talarne af det liberala ministeriella) partiet tills vidare skola iaktlaga tystnad för att med så mycket större eftertryck taga till orda i följande möten. Enligt ett af dagens telegram har herrehuset antagit eamtliga artiklarna af det kyrkopolitiska lagförslaget. Med anledniog af den förändrade ställning, som katolska kyrkan i Österrike nu, sedan de kyrkopolititka lagarne blifvit antagna, kommer att intaga till staten, torda följande på officiella meddelanden grundade uppgifter, hvilka meddelas af Kölnische Zeitung, icke gzakna intresse: I Cisleithanien finnas icke mindre än 25 manliga och 27 qvinliga religiösa ordnar, hvilka bebo 463 munkoch 290 nunnekloster. År 1851, kort före konkordatreaktionen, funnos endast 417 munk: och 152 nunnekloster, med 6397 munkar och 4316 nunnor. Enligt folkräkningen 1871 fanns deremot då 7290 munkar och 6001 nunnor; summa 13,291. Sedan år 1851 hafva isynnerhet jesuiterne tilltagit i antal; det fanns då endast 3 jesuitklostor med 16 medlemmar, under det 1871 fannoa 37 kloster med 527 medlemmar, hvilka nu äro ökade med de många bröder, som blifvit förvisade från Italien och Tyskland. Dessa lavdsflyktingar hafva i Österrike fuvnit en vänlig tillflykt och ett särskildt skydd i de aristokratiska husen. Äfven ligorianerne, som utgöra en filjal till jesaiterne, hafva betydligt ökats. År 1851 egde de icke ett enda munkeller nunnekloster, och nu hafva de 1I med 205 invånare. — Fransiskanerne, som äro tiggarmunkar, ega nu 110 kloster (10 mer än är 1851), hvilka räkna 1451 invknare, och utgör ökningen 176. Af benediktiner finnas 1003, zom 1etva i praktfulla kloster och äro bland de rikaste jordegarne i Österrike. Freresignoratins och skolsystrara, af hvilka före kopkordstet knappt fanns en enda, utgöra, enligt 1871 ärs folkräknirg. de förra 93 med 7 kloster, de senare 567 med 49 kloster, att icke räkna en mängd qvinliga u; fostringsanstalter och pensionater, hvlika underhållas af de förmögnare och högre klasserna. Den uppfostran, som erhålles i lessa, är bigott katolsk. De flesta klostren och munkarne finnas relativt i Tyrol, der endast katolska religionen är rådande, och ivarest flones en munk eller nunna På hvar 367:e invånare. Derefter kommer Swzburg. Nedre Österrike har 140 kloster, Minst rikt försedt är det schismatiska och kätter ska Bukowina, der det endåst finnes en munk oå hvar 10,239:e invånare. I Schlesien finas 6 munkoch 13 nunnekloster. Mähren har 55 och Galizien 136 kloster, Som bekant har de tyska gammalka.olikernes biskop Reinkens blifrit erkänd af Preussen och flere andra tyka stater och af det gammalkatolska kyrkor amfundet förklarats vara i åtnjutande af la de rättigheter, som blifvit tillföreäkade de konstituerade och lagligen erkända yrkorna. Men dylika förmåner åtnjuta cke gammalkatolikerne i Baiern, gammal atolicismens sannskyldiga vagga. Biskop leinkens begäran att hans kyrka måtte bli rkänd i Baiern har nyligen af regeringen lifvit afslagen med den förklaringen, att, on icke vore kompetent att bevilja Aen. In kommission, som blifvit tillsatt för att indersöka frågan, hade nemligen förklarat egeringen inkompetent att fatta baslat om tt dylikt erkännande, som blott kande gif as genom en konstitutionel lag. Times korrespondent i Paris berästar den dennes, att stort missnöje råder i Marid med anledning af Serranoa overksamet och att man befarar, att han skall af. luta en konvention efter mönstret af den id Amorovieta, endast i mycket större kala. Många gissningar cirkulera, och aerta del Sol befinner sig från morgon till fton i ett tillstånd af dem häftigaste jär ing. Don Carlos konung och prinsen af sturien tyomarfvinge, en spansk fusion ef er mönstret af den som gifvit så utmärkta esultat i Frankrike, är ett af de oriatiga ykten, som cirkulera. Deserteringaras, frän arlisterne tyckas fortfara och ova republianerne äro illa deran, så är det sannolikt ;ke bättre stäldt för carlisterne. I Madrid Å tår man, att Sexranos. dröjsmål gifver