Aftonbladet – 14 april 1874, sida 2

ill det antagandet att något sådant nu som lere gånger förut varit å bane, så hafva ie dock fullkomligt misslyckats. Ty e kompromiss har genom Bismarcks bemeding kommit till stånd. National-Zeitung ör i lördags säger nemligen (och ett at rårdagens telegram bekräftar detta), at: cejsaren på rikskanslerns tillstyrkan gåt: n på att riksarmens fredsstyrka på 401,659 nan bestämmes för sju år och attinom riks lagen är stor majoritet härför. Regeringens nda vilkor härvid är, att bestämmelser m officerarnes fritagande från kommunalkatten åter upptages i armelagen. De senaste nyheterna från Spanien visa. stt republikanernes framgång mot carlisterne cke var så stor, som de till en början sökte öra troligt. Tvärtom berättas det, ehuru rån carlistisk källa, att Serrano gjort carieterre anbud om en konvention, men att le senare afslagit detsamma. I hvarje fal) lar dock Serrano lemnat från sig befälet ut general Manuel de Concha och begifvit ig till Madrid för att, som det heter i ett elegram, undertrycka åtskilliga alfonsistiska stämplingar. I ett telegram till Times heer det, att carlisternes kasematterade förskanspingar skydda dem för bombardemenet, hvilket oaflåtligt pågår, och att derepu olikanska trupperna till följd deraf tveka utt företaga en stormning. Om det vapenstillestånd, som blef afslutet mellan de krigförande under påskdagarne, för att begrafva de sårade, och striden vid Murrieta berättar en korrespondent till InIpendance följande: Det hjertligaste förhållande egde rum mellan de nyss ah förbittrade fienderna. De pratade vänligt tillsamman, gamla vänner och slägtingar hel sade på hvarandra, och de som hvarken voro förensde med vänskapseller slägtskapsband visade dock hvarandra den största höflighet. Några carlistiska officerare, zom förut tje nat i spanska armåens led, och af hvilka de fleste gått öfver till fienden efter soldateraes myteri i Catalonien, tryckte sina forna kamraters händer, och flere af dem qvar stannade i det republikanska lägret efter att ha fätt löfte om benådning. De republikan ske officerarne blefvo dock icke på långt när så vänligt mottagna hos carlisterne, hvilket för öfrigt är lätt begripligt, enär det är af vigt för dem att icke visa sin ställnings beskaffenhet, under det republikanerpe mycket väl veta, att carlisterne follkomligt känna deras ställningar. Vapenstilleståndet tyckes emellertid icke ha sträckt sig till Bilbao, som fortfarande bombarderades, eller till högra flygeln, der förposterna änmu sköto på hvarandra, under det de döda begrofvos vid San Pedro de Abanto. Valplatsen vid Murrieta kunde dock nu be sökas af korrespondenterne, och hur svårt det varit att intaga denna ställning såg man af de många lik, som lågo der och väntade att bli begrafna. De republikanrka trup perna hade måst ryeka fram öfver en öppen plats af 600 meters längd, som på tre sidor beströks af den fiendtliga elden, och man kan knappt förstå, hur de kunde komma fram. Skansgrafvarnes intagande kostade dem också icke mindre än 1200 sårade och döde. I ett kritiskt ögonblick ställde sig Serrano också i tpetsen för trupperna un der ropet: Lefve Spanien! och i ett nu störtade en jägarbatsljon fram som en hvirfvelvind och tog den fruktansvärda förskansningen med bajonetten. Carlisterne hafva på sin sida förlorat många officerare i striden. General Ollo föll, Radia blef sväart sårad och samma öde var nära att drabba generalerne Ellio och Dorregaray. Dess officerare höllo nemligen rådplägning i ett hus, som låg på ett afstånd af 500 mete från kyrkan i San Pedro de Abanto och tre kanonskott aficssades plötsligen med ofvan nämnda resultat mot detta hus, tio minn ter efter det Dorregaray och Ellio hade lemvat det, Republikanske generalen Primc de Rivera, som blef så svårt sårad att man trodde honom vara död, vårdas nu ph ett slott, gom tillhör marquis de Villadarros. som sjelf befianer sig i carlisternes armå Man har uttagit den kula, som general Prime fick i bröstet, och läkarne hoppas kunna rädda hans lif.