Aftonbladet – 13 april 1874, sida 3

LV giftig krälande ödla. Nu först 4 din förnedring Anner jag dig vida ädlare och bättre än då du besträlades af lyckans middagssol. Måtte den gode Guden ge dig kraft att härda ut i dina föresatser! Ack, då skall aldrig-hvarken din make eller din dotter blygas för ditt rentvagna namn, huru verldep än må fälla domen öfver oss. Ännu länge sutto far och dotter samtalande om allt, som passerat under dessa skilgmessans år, ja, det började dagas, innan de kunde slita sig från hvarandra. Man beslöt att med allra största försigtighet förbereda Inga på möjligheten af ett återseende, och man öfverlade om lämpligaste sättet att låta ett sådant försiggå. Och huru har Ejnar visat sig mot dig I dessa dagar? sporde Viola, då de stodoi begrepp att åtskiljas. Varm som en vän, öm gom en son, tröstande och deltagande sågom den gästvänlige strandboen mot en stackars skeppsbruten. Ack, Ejsar är den förträffligaste unge man jag lärt känna. Och hvad säger han om ditt beslut? Han gillar det på det lifligaste och han har lofvat vara den förste att räcka mig handen, då min frihetstimme slår. Hvad olefve det af gamhället — säger han om len högt stående brottslingen undandrager sig lagens straff och låter taga sig under uumnarne för att i främmande land få ostördt juta af ett stulet välstånd, bygdt på grunlen af de plundrades jämmer och förtviflan, nedan deremot dem arme dagakarlen, som kanske rånat endast för att skaffa bröd ät le hungrande små, skoningslöst drabbas af agoas jernhand. Nej, feg flykt det är ri sad förnedring, utståndet straff är försoning ich upprättelse, x Hvad Viola tänkte om Ejnar, det uttala4e won ieke, men från hennes hjurta gled det iksom em ecentnertyngd, och djupt i dess ysta kamrar hviskadeg en välsignelse öfver frer den, som försa gången låtit hennes ra med fasa lyssna till en förbarnelse. N (Förts.)