Aftonbladet – 13 april 1874, sida 2

De senaste underrättelserna från Paris antyda, att under det nationalförsamlingen tillsvidare nedlagt sina arbeten, herrskar en temligen upphetead stämning i Frankrikes bufvudstad, och att icke blott det nuvarande kabinettet känner sin ställning tryckt, utan stt äfven förtroendet till septennatet börjar vackla. Det ser ut som skulle rörelsen utgå från de ifrigaste legitimisterne, och säkert är, att det språk, som de legitimistiska blalen för närvarande föra, väl är egnadt att öka denna rörelse. Som det på senaste iden varit fråga om en kompromiss mellan Mac Mahon och Thiers, är det icke ogannolikt, att det är legitimieternes uppträdande, som tvingar regeringen att söka samla cen-. terns partier. Ått legitimisterne frukta en sådan kompromiss, framgår tydligt af den oro och de ansträngningar som göras, Isynnerhet af orleanisterne, att få hertigen af Nemours vald till president i den blifvande senaten och sålunda till Mac Mahons eventuelle efterträdare. De officiösa bladens häftiga språk och stridiga påståenden bevisas bättre än något annat hurn spänd och osäker situationen för ögonblicket är. Såtunda påstår Francais att prefekten i Gironde, Pascal, har begärt sitt afsked, under det att Moniteur törsäkrar att detta alldeles icke är fallet. Det af regeringen inspirerade bladet Agence Havas utfar i hotelser mot alla de tidningar, som på minsta sätt betvifla septennatets varaktighet, under det å andra sidan Gazette de France förklarar, att man bör göra ie kraftigaste ansträngningar för att komma till en monarkiek lösning. Dessa i ögonen allande motsägelser ifde ministeriella bladen tyckas bevisa, att oenighet herskar i sjelfva kabinettet. Hertigen af Broglie, som oaturligtvis inser det allvarliga i ställningen, skall säkert icke sky någon ansträngning för att åter samla högern. Skulle detta icke lyckas, är det icke otroligt, att han snart kommer att uppgifva sin post. Det beter, att han gör sig allt mer förtrogen med en upplösning af nationalförsamlingen så snart den föreslagna senaten kommit till stånd, ehuru ett sådant steg säkert skall bli mycket påkostande för honom, Som bekant har hertigen af Gramort, kejsardömets siste utrikesminister, på buoskyllningen att icke ha tillförsäkrat Frankrike nägra bundsförvandter, innan det förklarade krig mot Tyskland, svarat, att han haft skdana, särskildt i Österrike, men att bundsförvandterna svikit sitt ord. Han har också lofvat att vid tillfälle meddela ett dokument, som skulle bevisa detta. Det af Grammont antydda dokumentet uppdyker nu plötsligen i Temps och utgöres af en depesch från grefve Beust till österrikiska sändebudet i Paris, forest Metternich, Depeschen, som utgör ett rätt pikant bidrag till diplomatiens hemliga historia, bevisar dock blott, att Österrike lofvat Frankrike neutralitet, ingenting vidare. Grefve Beusta skrifvelse, som är daterad den 20 Juli, sålunda samma dag som krigsförklaringen öfverlemnades i Berlin, är af följande lydelse: j Grefve Vitatham har meddelat vår t.pphöjde monark det muntliga budskap, ,yars öfverbringande kejsar Napoleon h?4e anförtrott honom. De kejserliga oden och den försäkran, som hertigen 4 Gramont tillade, hade fullständigt aflöggnat all möjlighet för hvarje missförstånd, som detta oväntade krigs Prariga utbrott kunde ha gifvit anledning till. Ni torde derför vara god att för H. M, och hans ministrar upprepa, att vi, trogna de förbindelser, som blifvit ingångna i de bref, som förlidet är vexlades mellan de båda suveränerna, betrakta Frankrikes sak som vår egen och till det möjligas yttersta gränser skola bidraga till dess vapens tramgång, Dersa gränser äro å ena sidan bestämda genom våra inre svårigheter och å andra genom politiska af största betydelse. J: ag vill här särskildt uppehålla mig vid de senare. Med all aktning för general Fleury hafva vi skäl tro, att Ryssland vidhåller sin allians med Preussen till den grad, ätt under vissa Pventualiteter mäste de ryska vapnens intervention betraktas icke blott som sannolik, utan som viss. Bland dessa eventualiteter hafva de, som särskilåt angå os8, också, största intresse för oss. Men då vi meså ull den uppriktighet, som bör råda mean soda allierade, medgitva, att vi hafva setta särskilda intresse, tro vi, att kejsar Napoeon skall bevisa oss den rättvisan rt icke peskylla oss för trånghjertad egoism. Vi änka också härvid på honom lika väl som Å 088 sjelfva, Är det nemligen ieke likaväl i Frankrikes jom i vårt eget intresse att, förhindra, att let, apel, som börjats mella4tyå parter, alltör hastigt utsträckes til, andra?Och vi tafva skäl att tro, att värt framträdande ob krigsskådeplatsen skulle föra till ett ramträdande af Ryrsland, som hotar oas cke blott i Galizien, utan äfven vid Pruth ch nedra Donau, Att neutralisera Ryssland, att hejda det ills den framskridna årstiden skall hindra, let att försöka koncentrera sina trupper, tt undvika altt, som kunde väcka dess missanke eller gifva det förevändnieg att blanda ig i kriget — detta måste för ögonblicket ara förnämsta målet för vår politik. Men nan får icke missförstå oss i Paris och derör säger jag: Rysslands neutralitet beror å vår: men ju vänligare det blir mot Preusen, desto vänligare skall vår neutralitet bli not Frankrike, Som jag under den muntliga förhaundlnjen i fjor beständligt framhöll, kvpna vi cka bortse fråR att våra tio millioner ty