Aftonbladet – 11 april 1874, sida 3

I betydande resultat, hvarmed de riktat vega främsta rangen bland alla nyare nordI polsexpeditioner. Det intresse, hvarmed da sant är, och i täflan med den rösten betyder det Petermannliga oljudet mycket litet. Hon tillhör dock ej någon man i det tyska riket, utan är hennes rena klang fostrad i den schweiziska luften. Det är den frejdade naturforskaren, professor Oswald Heer i Zirich, den trägne bearbetaren af det vetenskapliga material, de svenska nordpols expeditionerna hemfört, som nu åter tagit till orda genom den högst intressanta skrift, hvars titel här ofvan angifves. Den sluter sig, Båsom fortsättning. till ett par föreghenda skrifter Ueber die neuesten Entdeckungen im hohen Norden och Ueber die Polsrländer, ursprungligen föredrag, hållna i Zirich 1867 och 1869 (det förra öfversatt på svenska sistnämnda är). Den berömde votenskapsmannen yttrar här helt oförbehållsamt, att blott ensidiga geografer. som sakna begrepp om den veterskapliga betydelsen af sådana undersökningar, som de at sista svenska nordpolsexpeditionen utförda, kunna uttala sig så, som hr Petermann gjort. Hon har — säger Heer — hemfört en sådan rikedom af iakttagelser och vetenskapligt material, att hon väsentligt vidgat vårt vetandes horisont, och detta är vida vigtigare, än om hon framträngt ett par grader längre mot norr. Mar hör stundom frågas, yttrar Heer, hvad polar-expeditionerna tjena till, och derpå fins då äfven ett svar i ordning, att de nemligen äro gagnlösa och ej förtjena något understöd från statens sida. Åsigten är riktig, om man blott bar en snar, materiel vinst i sigte, ty hoppet att här finna en kortare väg till vestra Amerika och Indien är förbli, och inga stora skatter lära nu mer vara att vänta, sedan omättlig vinningslystnad och förstörelsebegär nästan utrotat hvalfiskarne, och öfriga hafsdjur mer och mer förminskats. Men lyckligtvis är hos menniskan nedlagd en oföratörbar drift att vidga gränserna för hennes vetande, och derför skall hon ej hvila, så länge en så stor del af jorden ännu är henne obekant. Här äro vigtigaupplysnivgar att vänta öfver vår jords klimatiska förhållanden, hvilka skola hjelpa vetenskapen att finsa nyckeln till de ytterst invecklade orsaker, som bestämma våra vä derleksförhållanden. Oeh af hvilket intresse är det ej, att lära känna dessa ogästvänliga nejders växtoch djurverld och spåra det organiska lifvets sista pulsslag. Men icke blott öfver den nu lefvande skapelsen crhälla vi vigtiga upplysningar, utan ock öfver tidigare verlåsäldrara: de i klipporna inneslutra bilderna af urtidens växter och djur förtälja oss historien om vår planets daning, om de förvandliogar, som under tidernas lopp egt rum i dess klimat och dess organiska natur. I denna riktnivg, fortfar för!., ha vi de svenska expeditionersa att tacka för de vigtigaste upptäckterna. Visserligen ha deras undersökningar sträckt sig till alla naturforskningens områden, hvilka samtliga bearbetats af utmärkte forskare, som gjort oss bekanta med en mängd af nya, vigtiga fakta; men det som utmärker dessa expeditioner framför alla andra, är den stora rikedomen på nya dokument till jordklotets historia, som de bragt i dagea och hvilka, genom de tenskapen, åt dessa forskningsfärder betrygi Sverige omfattats från atatens och enskildes sida, innebär ett vackert vitnesbörd om l den vetenskapliga anda, som herskari Sveri ge, ty endast ett bildadt folk gör så stora uppoffringar för rent vetenskapliga ändamål. Marketenterskon, roman af Erckmann Chotrian. Öfversättning från franskan. (Stockholm, 1874 ) Det ryktbara författarebolaget hari detta arbete bnyo häldat sitt anseende som representanter för den riktning åt det sodligt rena, Ät det sunda och naturliga, som på senare tiden börjat göra sig gällande inom den franska skönlitteraturen, der sedan tretiotalet det moderna epos, med få om också glänsande undantag, nedsjunkit till ett handtverksalster, hvars efterfrågan och omsätt ning beror på tillverkarens förmåga att reta nyfikenheten och ockra på sinnligheten genom vällustiga skildringar ur ett lif, som ligger utom anständighetens råmärken. Det anaeende de båda författarne vunnit, och de oerhörda upplagor, i hvilka deras arbeten utkommit, visa att en enkel, på sedlig grund val hvilande berättelse, framstäld med franskt behag i formen och redighet och klarhet i planen, är ett säkert medel för ) materiel och andlig framgång. Som bekant ; lär det i allmänhet från bylifvet eller från hör krigslägren, Erckmann-Chatrian välja ämnena för sina berättelser, hvilka genom sanning, lif och Eskådlighet, i förening med en bänförande hjertlighet i tonen, erhållit en framstående plats bland den lektyr, som är hela den bildade verldeng egendom. I föreliggande berättelse framställa författarne en byhistoria från Pfalz år 1792, då tyskar och fransmän som bäst slogos med hvarandra i dessa trakter. De täcka, idylliska skildringarna af lifvet i den lilla tyska byn ställas på konstnärligt sätt i motsats till de gri pande scenerna ur krigslifvet och taflan fulländas gevom det staffage, som i ypperlig karaktersbelysning år anbragt i densamma. Den republikanska entusiasmen, som representeras af bokens hjeltinna, och en varm fransk fosterlandskänsla, hvilken högst säl lan urartar till chanvinism, utgöra tvenne drag i boken, genom hvilka den erhåller en prägel at allvar och kraft och hvarigenom i betydlig mån förhöjss det bebag och in tresse, hvarmed man följer den enkla hän delsens utveckling. Norsk litteratur.