Aftonbladet – 11 april 1874, sida 3

LITTERATUR-TIDNING. Innehåll: Hee. Die schwedischen Expeditionen. — Erckmann-Chatrian. Marketenterskan. — Norsk litteratur. — Litteraturoch konstnotiser. Die schwedischen Expeditionen zu Erforschung des hohen Nordens vom Jahr 1870 und 1872 auf 1873. Von Dr Oswald Heer, Professor am Polytechnikum und an der Hochschule in Zirich. (Ziärich, Schulthess, 1874; 46 sidd. oktav.) Den tyska vetenskapen har, som bekant, med den nya tyska politiken på samma gång ett karaktersdrag och ett skamligt lyte ge mensamma: det är annekteringsbegäret. Inom upptäckternas och uppfinningarnas, inom vetenskapens och vitterhetens historia har det redan åstadkommit stora ting — tyskarne säga sig hafva upptäckt Amerika, tyskar voro Hans Christian Örsted och Bellman, tysk är den indiska litteraturen, tysk är den fornnordiska mytologien. Sådant dårhus sladder har i Tyskland funnit villigt troende öron.! Men der annekteringen ännu anses omöjlig, ännu skulle allt för mycket stöta till och med tyska rätisoch anständighetsbegtepp, der begagnas en annan metod, att nemligen nedsätta och smäda hvad stort och berömligt uträttas inom andra land. Så har man förfarit i afseende på de svenska nordpols-expeditionerna, Dr Petermann i Gotha har nyligen, såsom flere gånger förut, gifvit sin afundsjuka hätskhet luft, och i hans spår trampa andra, som mindre än han veta hvad de göra. Vi påminna oss t. ex. några af dr B. Volz vid Mecklenburg-Schwerinska hofvet hållna föredrag öfver de nyaste geografiska upptäckterna och upptäckarne; han affärdar på några rader de svenska forskningarna, men egnar några sidor och allehanda fetstils-ståt åt Tysklands storverk i höga norden och åt de store männen — Angust Petermann och Karl Koldewey! I detta fall vet man lyckligtvis utom Tyskland, t. ex. i England, mycket väl, hvad man skall tro om det löjliga tyska skrytet, och lyckligtvis har sanningen på det engelska verldsspråket bättre utsigter att blifva all mänt hörd och trodd, än osanningen på det tyska språket, som ännu har långa vägar till sitt af den specifika tyska försynen ut lofvade, men kanske ändå något osäkra verldsvälde. Hvad vii andra fall ej kunna undgå att hbarmas öfver, kunna vi derför j detta fall godmodigt beskratta. Emellertid fins det en tysktalande stäm ma, som i denva sak ärligt bekänner hvad