Aftonbladet – 10 april 1874, sida 4

På SIGFRID FLODINS förlag nyligen utkomne å 2 rår 50 öre: Filosofiska miniaturer. Tolf föredrag af Prof. J. E. Erdmann. aDet gifves intelligenser af en så känslig organisation, att hvarje liten väckelse, älven af tillfälligt släg, som träffar dem, upptages i deras inre och fortplantas der så länge, tils en skön samklang, ett djupt ackord framklingar från själens alla strängar. En sådan natur är Erdmann; ban begynner ofta sina föredrag med en anmärkning, en erfarenhetssats, som synas obetydliga och tillfälliga, men utvecklar snart ur dem eller från dem snillrika öfrerblickar in i idternas oändliga och eviga verld... För många skall det säkert blifva ett upplifvannde andligt bad att få fördjopa sig i den spirituelle författarens allvarfulla tankespel. Öfvorsättningen är verkstäld med lika mycken omsorg som ovanlig talente, (Posto. Inr. Tidn.) a— — elt bidrag till vår öfversättniogs litteratur, hvilket i afseende på så väl innehåll som form utgör ett af de hedrande undantagen från de massor af fabriksarbete, som på senare tid med omild, men rättvis hand börjat hos oss granskas. Hvad vi hunnit taga kännedom om i denna ganska innehållsrika bok, synes oss ock evanligt fängslande och originelt. (Ny Ill Tidn) aSkarpsinniga och fria anmärkningar träffas på hvar sida. Gezom hela framställningen går något spirituelt, som just ej så ofta förekommer hos tyska författare. Öfversätlningen tyckes vara gjord med icke vanlig talenta (Fosterlandet.) aMan känner att här möter oss en verklig förmåga, en finbildad personlighet, en karaktär, som sett och lärt mycket ej blott af böcker, utan äfven af lifvet.a (Svalan.) a— — det är vidd och frihet i tanken, och framför allt ett högt sedigt allvar. (Samtiden.) En öldrickares berättelser. Flandriska gagor at Ch. Deulin. 2 rår. aDessa folksagor, bvilka synbarligen äro af flamländskt ursprung, utmärka sig genom en viss gladlynthet och satir, hvilka göra dem till en ganska angenäm och roande läsning.a (Aftonbl) Vi instämma gerna i de loford, som denna samling berättelser tillvunnit sig; en kraftig åder af godt och friskt lynne genomgår dem, och öfversättaren synes oss hafva på ett lyckligt sätt iklädt den svensk drägte (D. N) Titeln kunde komma en au tro; att vi här hade att göra med nyuppfunna sagor; men så är icke förhållandet, och det är ganska lyckligt. Förf, som sannolikt är flamländare, har tvärtom med, som det synes, mycken trohet förstått åtskilliga sägner och berättelser från sin hembygd, verkliga folksagor, dem han i sin framställning förstått att krydda med en visserligen något modern humor Beräts telserna äro på en gång underhållande och särdeles karakteristiska för den befolkning, hos hvilka de uppstått. (2995) (Stockh. Dagbl.)