Rättegångsoch polissaker. Strömbomska konkursmålet, som under de senast förflutna månaderna tagit rådbusrättens andra afdelnings tid och uppmärksamhet i anspråk 3 å 4 timmar i hvarannan vecka, förevar i går ånyo till behandling. Målseganden Tamstens ombud, fabriksidkaren A. Sjöberg, framkom då med tvenne nya angilvelser mot svaranden. förre husegaren Carl Strömbom, af hvilka den maa afsåg, att Strömbom skulle kort efter början af konkursen mot en kontant samma af omring 2000 rår, för hvilka han icke till sin massa lemnat någon redovisning, på eäkefru Wahlberg och hennes son öfverlåtit dels ett mellan honom personligen och fra Wahlberg upprättadt hyresontrakt om en lägenhet i huset n:r 69 vid Vesterlånggatan, dels ock de i samma lägenhet för varade af Strömbom och för hans räkning hos snickaren Johansson bestälda och mot en af ho nom utfärdad accepterad räkning bekomna möh ler. Enligt den andra angifvelsen skulle svaranden på så sätt svikligt förfarit, att han af snickaren Andersson bestält åtskilliga möbler m. m. till ett värde af 4006 rdr 33 öre och derefter betalt samt till sig låtit hemföra dessa saker, hvilka således voro hans egna och icke hans hustrus, såsom han sökt göra troligt dermed att räkningen utstälts i förre landtbrukaren S. F. Bökmans namn och att denne sedermera öf verlåtit sakerna på fru Strömbom. I anledning af dessa angifvelser förklarade tilltalade Strömbom; att, hvad den förre anginge, kärandeombudets uppgift berodde på ett misstag. Ty väl hade Strömbom sjelf 1 sitt eget namn hyrt i fråga varande lägenhet af fru Wahlberg, men med rättighet att utan hennes hörande på annor man transportera kontraktet, och detta hade han också gjort dagen efter det detsamma underskrifvits, i det han öfverlåtit sina rättigheter på sin svärfader, f. d. handlanden Kihlberg, hvilken också vore egare till de omnämnda möblerna. Hela affären vore sålunda Kihlbergs, och hvarken Strömbom sjelf eller hans massa eller ens kärandens ombud hade med den saken det allra ringaste att skaffa. Hvad de Bökmanska sakerna beträffade vore angifvelsen likaledes ogrundad. Makarne Strömboms förre välgörare, förre landtbrukaren Bökman hade nemligen medelst behörigen upprättadt gåfvobref och i vitnens närvaro såsom tacksamhetsbevis för emottagna välgerningar skänkt fru Strömbom de hos snickaren Andersson bestälda effekterna, och detta ville svaranden styrka med vitnen. -Bökman sjelf vistades för närvarande någonstädes i Amerika, så att det olyckligtvis icke kunde blifva fråga om hans hörande åtminstone för det närvarande. Svaranden hade låtit inkalla flere personer för att såsom vitnen höras. Utom: sadelmakare Björkman, som förut varit hörd och nu af S. ådoropades, hade endast trenne vitnen infunnit sig. Ingendera af dem hade emellertid någonting af vigt att berätta. Det ena intygade, att bokhållaren Unman icke varit närvarande, då droskaffären uppgjordes; det andra i ordningen hade bevitnat en massa gåfvobref, upprättade af ofvan nämnde Bökman tillförmån för fru Ström bom; och det tredje trodde, att Björkman kände Unman före köpets afslutande om droskan-. Hr Björkman, hvilken för den olycksaliga droskaffären baft mycket besvär och måst spilla myc ken tid på att öfvervara målets behandiing, enär han än af ena än af andra parten blifvit åberopad vidhöll emellertid sin förra uppgift, att ans bekantskap med Unman daterade sig från en senare tid. Af de öfriga förhandlingarna anteckna vi endast, skrifver D. B., att Sjöberg förnyade sitt gamla yrkande om Strömboms häktande och att en sist nämnda icke ansåg detta förtjena något svar. — Häktningspåståendet underkändes af domstolen, som uppsköt målet på fjorton dagar. — Stold. Sistlidne lördag häktades f. bokhållaren Anders Gustaf Andersson. såsom misstänkt att föregående dag hafva ur ett oläst rum i huset JM -35 vid andsgatan tillgripit en ask af glas innehållände ett spindelur af guld, 1 kedja af gul metall, två guldringar med infattade stcnar, 1 guldbrosch, 2 örhängen af guld, en mindre örring af guld samt en medaljong af silfver, det hela värderadt till 61 rdr. I dag inställd i Poleman erkände sig Andersson skyldig till rottet, hvarpå målet remitterades till rådhusrätten. Andersson är 29 år gammal och förut straffad för första resan stöld. — Förfalskning. I tidn. Carlshamn för den 8 April läses: Här om dagen inlemnade bonden Ola Olsson i Lycke af Hellaryd socken i härvarande afdelning af Skånes enskilda bank) en lånehandling, på hvilken han lyckades erhålla 2500 kronor. et upptäcktes emellertid seder mera att hemmansegarne Petter Svensson i Tattamåla och Carl Hansson i Trensum, hvilkas namn stodo såsom borgen, ej sjeliva hade skrifvit sina namn, och att de tvenne personer här i staden, hvilka på lånehandlingen intygade borgesmännens egenhändiga underskrift, hade varit nog lättsinniga att på begäran af Ola Olsson få god tro skrifva under sina namn, utan att afva sett hvem som skrifvit borgesmännens namn. Det var just ett af dessa vitnen, som mom sammanträffande med en af de förmenta OTSremianen upptfickte bedrägeriet. Saken har emellertid sedan blitvit uppgjord till parternas: ömsesidiga belåtenhet. :