Aftonbladet – 10 april 1874, sida 3

dess den k. propositionen blifvit af lägut skottet behandlad. Resultatet af den minst sagdt uttänjda och temligen, öfverflödiga diskussionen, blef det, att utskottets utlåtande i sin helhet och utan votering godkändes. — Klockan var nu 3 e. m, och kammaren ät skildes för att åter sammanträda kl; 7 e, m, Den fråga, som upptog hela aftonsammanträdet, var det särskilda utskottets, i anledning af hrr Malmbergs och Dofs6ns i ämnet väckta motioner, afgifna förslag om ändrivg i vissa 23 af 24 kap. Straffiagen, be träffande ensvar för skogskverkan. För hufvudinnehållet af de föreslagna förändrin garne finnes redogjordt å annat ställe i tidningen, hvadan vi genast öfvergk till en kortfattad öfversigt af debatten. Denna inleddes af hr Östergren, som mot redaktionen af förslaget hade ktskilliga armärknin gar att göra, samt framhöll hurusom detsamma skulle medföra svårigheter för lag: skiparen, dels genom sin egen inre beskaffenbet, dels gexom svårigheten att bringa det i zamklang med Btskilliga andra bestämmelser i strafflagen, Han instämde derför hufvudsakligen i en af åtskillige af Första kammarens ledamöter afgilven re servation, afseende en skrifvelse till K. M:t om utarbstandet och framläggandet för nästa riksdag af ett lagförslag i frågan. Mot förslaget uppträdde dessutom grefve Sparre, som klamdrade att man i detsamma infört en ohållbar distinktion, i det man icke velat rubricera all kverkan såsom tillgrepp och förklarade rättsmedvetandet vara moget för att steget tages fullt ut. — Mot förslaget uppträdde dessutom hrr Kolmodin, Philipson m. fl., hufvudsakligen instämmande med hrr Östergren och grefve Sparre och derför yrkande åtorromiss. — Till försvar för utskottet npperädde främst vico talmannen frih, Åkerhjelmzamthr Åstrand. Dessetramhöllo att de avmärkniegar som blifvit gjorda icke vöro af den beskaffenheten, att de borde hindra förslagets antagande, lika litet som de kunde utgöra någon verklig ledning för utskottet vid utarbetande af det nya förslag, som i händelse af återremiss kunde komma i frågas att framläggas, äfvensom att man gekom att aflåta en skrifvelse skuile riskera att frågans lösning i ännu ett tiotal år fördröjdes. Att man icke tagit steget fullt ut, säsom grefve Sparre fordrat, kunde icke vara annat än klokt, ty skulle äfven den ringaste åverkan, äfven då den skedåe ej för vinnings, utan för nöds skull, betraktas såsom stöld, skuils lätt en förvirring i rättsbegreppen ega rum, ty så utveckladt, zom en del tal. tycktes förmoda, vore ännu icke rättsmedvetasdet. För bifall till utskottets förslag talade dessutom brr Danielsson, Malmberg, Dofsen, O. Bosson Olsson m, fl. Tillsammans yttrade sig 20 talare, 13 för bifsll till utskottets förslag med ett mindra tillägg, 5 för återremiss och 2 för bifall till reservationen. Vid anställd votering beslöts med 87 röster mot 51 att förslaget skulle till utskottet äterremitteras. — Kammaren åtekildes kl. half 11 e. m,