hvilka utländingar tillskyndat vårt land. påpekade äfven att en utländing i alla hän delser kunde besitta svensk fastighet på det sätt, att affären ginge i svensk mans namn. Hr Wallenberg anmärkte härvid, att en dylik bulvan dock stode under svensk lag. För öfrigt yrkades af gretve Oscar Mörner bifall och af hr Brun afslag. Vid voteringen afslogs, med 46 röster mot 26, första punkten, och dermed var också domen fälld öfver förslaget i dess helhet. Andra kammaren. Efter nionde hufvudtiteln, för hvars behandlirg vi i går redogjorde, förekom statsutekottets memorial i anledning af kamrarses som bekant skiljaktiga beslut angående i fråga satt upphörande af manufakturdi skontverkets lånerörelse. Utskottet hade föreslagit att kamrarne, med frånträdande af sina i ämnet fattade särskilda meningar, måtte besluta, att riksdagen i underdånig skrifvelte anhåller det K. M:t täcktes taga usder öfvervägande, huruvida antingen hela den lånerörelze, som med manufaktordiskontverkets tillgångar nun bedritvas, må, i den män dess utestående fordringar inflyta, helt och hållet upphöra samt att bestyret med dickontverkets utredning mb, så fort ske kan, från kommerskollegium öfverflyttas till riksbanken eller annat förvaltande embeteverk, som har att fondens fordringar uppbära och, der så erfordras, genom lagliga åtgärder indritva; eller ock, om och i hvad män förändring i pu gällande föreskrifter i fråga om ds förlagslån, som af mamnfakturdiskoatens medel utgå, bör ega rum, samt huruvida förvaltningen af dessa medel må, vare tig genom öfverflyttning till annat allmänt embetsverk el ier annorledes, kunna ordreas på ett enklare och billigare sätt, än hittills. En stunds diskussion uppstod i anledning af detta förslog. Hr von Schulzenheim yr kade till em början på återremiss, enär det vore grundlagsvidrigt att, såsom utskottet gjort, ställa de båda besluten bredvid hvarandra utan att röka sammanjemka dem. K, M:t skulle, så gom förelaget nu ljöde, komma att välja mellan kamrarnes hvaran dra motsatta beslut; och detta vore inkonstitutionelt. Sedermera och i följd deraf att hans förslag em kterremiss ej rönte något understöd, instämde han med br Sääf, som yrkade rent afslag k utskottets utlåtande, Det ta försvarades deremot af hr Jöns Rundbäck, som fann det alldeles icke yara grundlagsvidrigt, ställandet bredvid hvartandra af de båda besluten skulle ej ha annat till följd, än att K. M:t tar frågan till förnyad utredning och derefter inkommer med förslag. — Efter snstäld votering bifölls ock atskottets förslag med 77 röster mot 39. En längre diskussion uppstod i anledning af bevillningsutskottets betänkande i anledning af väckta förslag, att gällande föreskrifter angående vilkoren för försäljning af bränvin måtte göras tillämpliga på försäljning af vir och maltdrycker. Utiinom Andra kammaren väckta motioner hade nemigen hr C. Ekman föreslagit, att riksdagen nktte för sia del besluta, att, med ändring af hvsd Bu är vordet stadgadt om försäljning af vin, handel med sådan vara hänföres under rubriken: försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spi rituösa drycker; samt hrr Liss Olof Lars sor, Bengt Olefeson, J. N. Biesert m. fl.. att riksdagen måtte uti skrifvelse till K. M:t anbblla, det K. M:t täcktes meddela den föreskrift i afseende å förvärfvandet af rätiighet att, till förtäring på stället, emot beialning hålla allmänheten tillhanda öl, dricza, porter eller andra maltdrycker, samt i sfeoende å all handel med vin, der ej till verkaren sådant till afhemtning försäljer, att de bestämmelser, som äro gällande i afseende å sättet för erhållande af rättighet till utskärkning och utmisutering af spirituöse drycker, äfven måtte tillämpas på frigsvarande drycker. — I anledning at lessa motioner hade utskottet hemsiält, att hvad br Ekman i sin förevarande motion föreslagit icke måtte af riksdagen bifallas, och att hrr Liss Olof Larssons och Bengt Olofesons m. fl:s i deras motion framstälda förslag icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda. Såsom alltför vanligt är, då långa debatter uppstå inom denna kammare, var dstej sak, mom var föremål för diskussionen, atan form. De fleste talare tycktes nemligen vara ganska eniga i, att icke vilja lägga afgilt på ifrågavarande handel, men hura motionerna skulle behandlas, om utskottets hemställan akulle bifallas eller afslås eller om motionerna skulle för förnyad behandling återremitteras till bevillningsutskottet eller — besynnerligt nog — hänskjatas till lagutskottet eller förklaras ej böra till någon riksdagens åtgärd föranleda, se, derom hade man mycket svårt att komma öfverens. Man hade den föreställ ningen, att man, genom att nu afslå de ifrågavarande motionerna, oenkannerligen hr Liss Olof Larssons, skulle binda händerna på sig, då en gång den kungl. propositionen i något aå när samma syfte skulle förekomma till behandliag och att man då måhända skulle finna sig nödsakad att afslå ifven den,. Det var derför hr Ekman, med bvilken förenade sig hrr Liss Olof Larsson, Biesert, Edström och till och med Sjöberg, ville att motiomerna skulle hänskjutas till agutskottet för att behandlas i sammanang med den k. propositionen. Dessa hrr anno det ingalunda grundlagsvidrigt att tt ärende, sedan det blifvit af ett utskott oehandladt och dorifrån till kammaren för fgörande inkommit, kan för ny behandling sfverlemnas ät ett annat utskott, och så nåhända vandra genom samtliga utskoten — om de vilja mottaga detsamma. Denna grundlagstolkning, som hade sin sgentlige förfäktare i hr Sjöberg, mötte lock sä ringa bifall, att samtlige de fem rämnde herrarne slutligen ätertogo sitt yrande, Mot detsamma uppträdde hrr C. (fvarssom, Philipson, Lyttkens och P. Staaff, la protesterande mot denna grundlagstolkning och yrkande, den förstnämnde, att sazen borde kringgås på så sätt, att motiorerna förklarades ej till någen riksdagens itgärd föranleda, de sistnämnde bifall till itekottets hemställan. För bifall eller åtminstone för att saken borde nu genast afgöras, talade dessutom frih. Fock samt hrr Wijk, C. Aron Jönsson, Rylander, Fredrik son och N. Larsson i Tullus. Hrr Sven Nilsson i Efveröd, Jonas Andersson, Uhr m. fl., hvilka ansågo att man icke på något sätt borde binda händerna på sig, då åen kungl. propositionen skulle till behandling före: komma, yrkade äterremiss. Hr Ola Andersson föreslog, att propositionen å de båda ounkterna skulla framställas så, att hr Ekmans motion, som icke inzehölle något anpat än att vinoch ölhandeln skulle under: kastas samma vilkor som bränvinshandeln. något som kammaren väl ej kunde gilla, :knlle kunna afalåg hvaremot hr Tisg OO