-VINGLAREN.) AR JOHAN JOLIN Han sjelf och på elfenben. Du mingjvu, bästa Viola, att han redan tidigt röjde anlag för målarkonsten, och på senare åren har denna sysselsättning varit hans käraste under lediga stunder. Han målar också i olja och är dessutom en ganska säker tecknare. Från Indien medför han många intressanta bilder ur sitt korta frigarlif och från sina jagtoch reseäfventyr. Ja, han har till och med ur gossårens minnen framkallat den skräckfulla scenen på slaffartyget, om hvilken jag en gång berättade för er, fru Inga, ty han glömmer den aldrig, säger han, fastän han den tiden endast var en sjuårig gosse. Ack, hvad det måste vara intressant att ge hans portfölj! utropz Viola, medan hennes mor med handea pannan sökte ordna sina minnen, Utan att se eller tala vid honom sjeli såsom förevisare, tillade Arthur Blahm ironiskt småleende, ty konseqvens och karaktersfasthet framför allt! Gånge det 2edan med verlden huru det vill. Viola teg Arthur B!uhm tog afsked, sedan han druckit sitt t6 i dsn lilla fruntimmerskretsen. Herre Gud fader! utbrast moster Kajsa. Hvad ändå verlden är underlig, hvad jorden är rund, och hvad Gud är god! Nu, när Inga är så här sansad och lugn, tycker jag att allt är som förr och att allt det sorgliga flugit bort likt en uggla, som suttit på en gren utanför en treflig bostad. Jag var för höglärdig öfver mina sjelförvärf 4) Se A. B n:r 25—86, 88, 40—42, 44—48, 50, 9 Kd. 58-60, 62, 63, 65-67, 69, 7T1—76, 19 och 80.