Aftonbladet – 9 april 1874, sida 3

rektori berg: ademii Anton Zewner, professorn i kemi vid universite tet i Geneve Jean Charles Marignac och prof. i fysiologi vid universitetet i Lättich Theodor Schwann. En korrespondens om svenska förhållanden. Times för den 4 dennes innehåller föl jando bref från sin korrespondent i Kjöbenhavn, dateradt den 31 Mars: Den svensk-norska sändebudsplatsen vid det kungl. och kejserl. bofveti Berlin har i lång tid stått ledig, då ingen efterträdare utnämndes efter hr Due, hvilken i fyra år hade representerat do förenade konungsrikena. Ryktet har haft mycket att beställa med tillsättningen af denna plats och har namngifvit fere framstående män, som skulle kunoa komma i fråga, men konung Oscar II:s regering har icke förhastat sig att följa de sålunda gifna virkarne. Slutligen har ötverstäthållaren i Stockholm, general Gillis Bildt, blifvit utnämnd till befattningen, och när detta kommer er: till handa, har ban sannolikt framlemnat sina kreditiv, i fall icke furst Bismarcks allvarsamma sjukdom förorsakat något uppskof med denna ceremoni. Ehuru ingalunda oväntad, har general Bildts utnämning till den vigtiga platgen ådragit sig betydlig uppmärkesmhet så väl i Sverige och Norge som i Dasmark. Generalen, hvaraz talang och duglighet icke kunna förnekas, var i många år konung Carl XV:s intime vän och Btrjöt hans fulla förtroende, icke allenast i statsangelägenheter, ntan äfven i personliga förhållanden, och det var eu allmän, ehuru kanske ingalunda riktig föreställning, att han icke stod på vänskaplig fot medi konungens bror, den nuvarande konungen. Någon tid efter ko vung Carls. drottoings, Lovisas af Nederländerna, död i Mars 1871 fick han likväl tillfälle att göra den sannolika tronartvingen och i gjolfva verket hela den kungliga familjen en ganska stor tjenst. Konusgen, som till sin karakter var lättböjlig och excentrisk och som gerna skänkte sitt förtroende åt personer, som förstodo att vinna hans tillgifvenhet, hade på inrådan af en orientalisk äfventyrare, en viss Demirgian, hvilken först uppträdde såsom khedivens af Egypten etallmästare, men sedermera lyckades erhålla anställning som stallmästare vid det svenska hofvset, beslutit sig för att ingå ett nytt äktenskap med en polsk grefvinna, som påstods ega en kolossal förmögenhet, men hvilken han aldrig hade sett och endast kände genom Demirgians hänförande beskrifning. General Bildt fick i god tid kunskap om saken och dröjde icke attderom underrätta dåvarande prinsen Oscar om hvad zom var på förde, och Carl XV gaf efter för sin brors allvarsamma föreställningar. Sålunda var general Bildt nog lycklig att förhindra en skandal för kronan och att på samma gång förvärfva den nuvarande konungens vänskap och tacksamhet. Då han nu på konungens uttryckliga önskan utbyter sin beaqväma och ganska indrägtiga plats såsom öfverståtbällare i Stockholm mot sändebudsposten i Berlin, får han nya anspråk på sin suveräns välvilja, och af hans utnämning torde man ha skäl att sluta till, att någonting utöfver sändebudsfunktionerna förväntas af honom. Det är välbekant, att konung Oscar II står på den bästa fot med det preussiska hofvet, och att han på samma gång hyser dep varmaste sympati för Danmark. Likasom han före och under 1864 års krig varmt tillstyrkte en väpnad intervention af de förenade konungarikena på Daumarks sida och, då denna plan gjordes om intet af det svenska kabinettet, afsade sig befälet öfver de i Skäne sammandragna trupperna, så har han efter detta ojemna krig, och ännu mer efter fre den i Prag 1866, alltid byst en liflig önskan att försona Danmark och Tyskland på grundvalen af det danska Slesvigs återlemnande, såsom femte paragrafen i nämnda fördrag töreskrifver. Han var icke främmande för återställandet af den vänskapliga förbindelgen mellan de båda kungliga husen, hvartill början gjordes genem den tyske kronprinsens besök vid det danska hotfvetisietlidpe Augusti månad, och det är allt skäl att tro, att han fortfar med sina bemödanden i denna riktning och skulleskatta sig lyck ig, ora det genom hans ansträngningar kunde lyckas dtt återställa en varaktig fred och vänskap mellan de båda nationerna genom att förmå Tyskland att ädelmodigt uppfylla det löfte, som länge väntat på sin fullborlan. För att verka i denna riktning och undanrödja de svårigheter af hvarjehanda slag, som stå i vägen, behöfver han i Ber lin en mycket skicklig och pålitlig man, och någon skickligare och pålitligare än general Bildt finns säkerligen icke. Det behöfver pj sägas, att under dessa omständigheter utnämningen äfven i Danmark helsats med allmän sympati. Den elesvigska frågan är och förbiir, trots alla svikna förboppningar och olikheten i makt, den stora hufvudsaken för det danska folket, och hvad än må hända, skall dess sinnesstämning först förindras genom det ieflytande, som utnämningen kan utöfva i denna fråga. Äfven er sgen suveräns senaste trontal bar blifvit läst i samma dager, då Hennes M:t genom sina nya rådgifvare låter förklara, att hon icke skall underlåta att utöfva detinflytanle, som grundar sig på hennes vänskapliga förbindelser med aila utländska makter, till fromma för den enropeiska fredens upprätthållande och ett troget iakttagande at internationella förpligtelser.. Detta låter för danska öron såsom ett löfte att skänka Englands moraliska stöd åt alla bemödanlen att utverka, att den beryktade femte artikeln omsider blir satt i verket. En ministerkris bar uppstått i Sverige. Till följd af olika åsigter med kammrarne om de garantier, som böra lemnas af riksdagen, innan regeringen inlåter sig på en reform at den mycket föråldrade och otilifredeställande militärorganisationen, har justitiemisistern Adlercreutz, hvilken enligt gammal häfd är den främste ledamoten i kabinettet, inlemnat sin afskedsansökan, och ehuru icke minåre konungen än äfven några af hans embetsbröder ha sökt förmå honom att återtaga den, framhärdar ban i sin önskan att afgå. Oppositionen, hvars hutvudstyrka består af bönder, ledde af några ärelystne nye män, hade hoppats att få en koalitionsministår bildad under ledning af baron Lonis De Geer, en mycket utmärkt statsman, tf, d. justitieminister i det kabinett, som för jemnt tio år sedan genomdref den vigtiga representationsreformen, och förhoppningen tycktes icke sakna grund, då baronen har tagit en betydande del i debatterna och förordat en kompromiss af de olika åsigterna. Men när konungen erbjöd baron De Geer den lediga portföljen, afslog han bestämdt an-!